Kultur- eller musikskola. Det har över tid bytt namn på många håll i Sverige. Fokus har flyttats från smalare instrumentfokus till bredare kulturutövning. Det är en utveckling värd att fortsätta utveckla. Politiker, även i vår del av Sörmland, bör bredda och tillgängliggöra kultur av olika slag för barn och unga.
Jag minns inte om det var jag eller mina föräldrar som tyckte att jag skulle pröva på att lära mig ett instrument. Det spelar mindre roll. Men det var inte självklart med instrument i hushållet. Resultatet blev ändå en barndom och tonår med tuba i famn. Musikutövning är både upplyftande och underhållande. Att ledas av skickliga musiklärare är en ynnest fler borde få uppleva.
Genom kulturskolan kan barn och unga hitta nya sammanhang utanför grundskolan. En del blir vänner för livet. Utövningen kan också lära dem att uttrycka sig på andra och nya sätt. Det kan även hålla ungar borta från att drälla på stan, hitta på hyss, supa eller halka in i knarkrelaterad brottslighet. Även i svåra ekonomiska tider behöver kommunpolitiken komma ihåg kulturskolornas uppsida.
Därför bör man inte avfärda Vänsterpartiet i Katrineholms senaste debattartikel där bland annat detta avhandlas. Partiet hade i sitt budgetförslag, som inte fick gehör i kommunfullmäktige, avsatt pengar till att göra kulturskolan avgiftsfri. Även Miljöpartiet i kommunen lyfte detta i sitt budgetförslag.
Kulturskolan i Katrineholm är inte anmärkningsvärt dyr. Räknar man bort kostnaden för hyra av instrument ligger terminsavgiften på 600 kronor. För de allra flesta är det inte en stor summa. Men det är ändå en tröskel som ska passeras. I en del familjer där intresset för den här sortens kulturutövning är självklar är det sällan avgiften som styr. Men i familjer med snäv ekonomi och lågt musikaliskt intresse är det inte lika självklart. Föräldrar som inte ser nyttan kan känna att de slänger flera hundra kronor i sjön – barnet kan ju tappa intresset!
Så kan det givetvis bli i en del fall. Samtidigt är kortvarigt intresse också berikande för barn. Även föräldrarna kan ha mycket att lära av annan kulturutövning än de är vana vid. Dessutom: Vill man bli skicklig på sin konstform är det disciplin som gäller. Det är öva, öva, öva som står på schemat när skola och läxbok är stängd för dagen. Sådana egenskaper skapar en bra grund för god hälsa och framtida jobb.
Trösklarna är dessutom olika höga i olika kommuner. Katrineholms avgift till kommunens kulturskola är något högre än Eskilstuna (550 kronor) och flera gånger dyrare än i Vingåker (100 kronor). I Flen är avgiften, i likhet med Vänsterpartiets förslag, helt slopad. Kvar är samma uthyrningsavgift som övriga kommuner också har.
Förvisso har en del kapade bidrag till kulturskolorna från staten påverkat förutsättningarna för kommuner att bedriva verksamheterna. Men om fler kommuner skulle följa Flens exempel skulle det inte ha behövt kosta särskilt mycket. För Katrineholms del skulle det handla om någonstans mellan en och två miljoner kronor årligen.
Katrineholm skulle då antagligen, i likhet med Flen, se hur musikspelande och kulturutövning av olika slag breddas till fler invånare, inte minst till barn med utländsk bakgrund. Och detta till en förhållandevis liten peng.
