En tillvaro helt utan "smarta telefoner" är numera nästan otänkbar. Denna tekniska framgång har förändrat världen och vardagen för många människor. Kommunikation, underhållning och diverse hjälpmedel som tidigare kanske inte alls fanns förr, eller som såg annorlunda ut, finns nu i många människors fickor. Och saknar man något – då är det bara att ladda hem ännu en applikation!
Men väldigt lite kommer utan baksidor och risker. Skärmanvändandet av smarttelefoner, paddor, datorer är förvisso inte oproblematiskt för vuxna, men med vuxenheten följer egenansvaret. För barn och tonåringar är det en annan sak. Där är det föräldrarna som sätter ramarna i hemmet. Och i skolan är det lärare och rektorer som tar ansvar för barnens utveckling.
Därför är Vingåkerpartiets Irene Sandqvist förslag på mobilförbud i Vingåker kommuns skolor värt att undersöka. Om läsarna vill ta del av förslaget så ligger det bland handlingarna inför måndagens kommunfullmäktige. "Skolan behöver vara mobilfri under hela skoldagen även på raster för att fokus ska kunna vara undervisning" skriver Sandqvist. Likt rektorn på Järvenskolan i Katrineholm, och en del andra, har hon identifierat mobilanvändandet som problematiskt i skolan.
Och så är det. Mobiltelefonerna kan distrahera från lektionen, störa undervisningen och på digitala plattformar kan ungdomarna bedriva nätmobbing utan att vuxna bryter in. Den sortens otrevligheter behöver inte fler arenor än den redan har. Kan man göra skolan helt mobilfri, hela dagen, kan sådant beteende försvåras även under rasterna. Ovanpå detta vet vi hur skeva kroppsideal i sociala medier tränger sig på i många unga tjejers vardag – att skolor begränsar detta något under dagen vore välgörande.
Nu är det inte som om mobilförbud i Vingåkers skolor skulle vara något mirakelspö. Klasstorlekar, lärares kompetens, skolmaterial påverkar elevernas skolresultat mycket mer än någon enskild skärmmojäng. Men fler och fler studier pekar på riskerna med mycket skärmanvändande och sociala medier i de unga åren. Bland annat innebär fler timmar framför mobiltelefonen ofta färre timmar av fysisk aktivitet.
Samtidigt betyder det inte att ett rakt mobilförbud är den bästa lösningen. De studier som gjorts på just mobilförbud är inte helt entydiga. Så är det oftast med forskning. Beroende på hur frågor ställs, det vetenskapliga fältets utgångspunkter och metodval så ser svaren olika ut. Dessutom kan det skilja sig mellan länder – både i kultur och hur skolan organiseras. I en brittisk studie från 2016 jämfördes ett gäng med skolor där vissa tagit beslut om mobilförbud och andra inte. Mobilförbudets effekter hade positiva effekter bland elever som tidigare presterat sämre. Men för de elever som klarat sig bra tidigare hade det ingen betydelse för. I en svensk studie, som gjordes på liknande sätt, fast i Sverige, drogs slutsatsen att skillnaderna är så små att de är försumbara.
Det betyder inte att Sandqvists förslag ska slängas i soptunnan. Snarare finns det behov av att fler skolor prövar dessa verktyg och med jämna mellanrum utvärderar effekterna. Tillsammans med andra insatser kan begränsningar av mobilanvändandet i skolan mycket väl vara framgångsrikt. Både för Vingåkerselevernas mående och deras lärande.