Det blir en välkommen och välgrundad förstärkning för både Katrineholm och Vingåker. Den kommunalekonomiska utjämningen har setts över igen, och som vanligt är det fem år sedan sist. Den utredning som gjort översynen är dessutom enig. Alla riksdagens partier har suttit med, och inget partis företrädare har reserverat sig.
Eftersom kommunerna skiljer sig väldigt mycket åt – i åldersstruktur, arbetsmarknad, inkomster och sociala förhållanden – är ett komplicerat beräkningssystem för både inkomst- och kostnadsutjämning nödvändigt. Annars skulle det inte finnas någon möjlighet att ha rimligt likvärdiga förutsättningar för de välfärdstjänster som är obligatoriska uppgifter för alla kommuner.
Även den här gången får alltså Katrineholm och Vingåker ett positivt nettoutfall av de metodförbättringar som föreslås i de olika delarna av kostnadsutjämningen. Räknat på 2024 års förhållanden blir det dryga 1 400 respektive knappt 2 000 kronor per invånare och år.
Detta kommer inte av några godtyckliga avgöranden eller en dragkamp mellan olika landsdelars eller partiers intressen. Styrkan i den ordning för kommunalekonomisk utjämning som etablerades på 90-talet är att den vilar på statistik och på så långt möjligt objektiva metoder. Det innebär också att vid varje översyn granskas det hur väl de använda måtten för olika verksamheter blivit rättvisande – och justeringar sker successivt.
Noggrannheten och förankringen i gedigna statistiska metoder har också blivit politiskt förtroendeskapande, inte minst gentemot partiernas kommunala och regionala företrädare.
När det gäller Katrineholm och Vingåker visar det sig att de nya beräkningarna ger ett plus för kommunerna när det gäller samtliga de tre områden som har någon tyngd av betydelse, skolan, äldreomsorgen och den sociala verksamheten. För Katrineholms del gäller tillskottet för grundskola men inte för förskola och gymnasium.
För skolan är åldersfördelningen förstås det viktigaste när kommuners förutsättningar ska jämnas ut. Men det görs också korrigering för att de sociala och ekonomiska förhållandena, samt eventuella glesbygdskostnader med mera, påverkar vad kommunerna behöver göra.
Den socioekonomiska delen ändras nu till att bygga på vilka andelar av grundskolebarnens föräldrar som har kort utbildning, låga inkomster eller mindre än fyra års boende i Sverige. En sådan del i utjämningen är angelägen eftersom skolan har så stor betydelse och så stora förbättringsbehov – vad gäller att övervinna sociala skillnader och förbättra framtida sociala förhållanden.
Att det inom Sörmland är främst i Katrineholm, Vingåker och – ännu mer – i Flen som översynen av kommunalutjämningen visar på att förstärkning är motiverad är inte överraskande. Det stämmer med den bild av arbetsmarknad och annat som är välkänd.
Även vid de båda föregående översynerna av utjämningen har det blivit tillskott för dessa tre kommuner. Vad detta säger är dock inte att dessa kommuner är i någon ständig utförsbacke.
Snarare är det att erfarenheten möjliggör fortlöpande förbättringar av de mått som används för att belysa skillnaderna mellan olika kommuners ekonomiska och sociala förhållanden.