Centerpartiets nytillträdde partiledare Muharrem Demirok har knappast någon vind i ryggen. Partiets popularitet har länge krympt och pekar fortsatt nedåt och närmare riksdagsspärren. Och även om det är långt till nästa val och mycket kan hända så har partiet en hel del att oroa sig över.
Hur ska Muharrem Demirok vända utvecklingen? Och vilken roll ska partiet ha i dagens i politiska landskap?
Partiledarens strategi har från start varit tämligen luddig. På torsdagskvällen blev bilden av den något klarare. Sverige ska vara ett land för "livsresor" var Muharrem Demiroks besked. Människor, oavsett var de kommer ifrån, ska här kunna lyfta sig ur svåra omständigheter. Denna väg går genom jobb. Men också att det offentliga gör sin del: Bland annat levererar en bra skola!
Centerpartiets, och Sveriges, skolpolitik måste därför omprövas. Det är Demiroks besked. Han verkar vilja lösgöra sitt parti något från friskolelobbyns inflytande. Att se över den orättvisa skolpengens utformning är ett första steg. Men varför säger inte partiledaren något om att skrota köerna till populära skolor? Det hade varit ett liberalt svar som hade möjliggjort för ännu fler "livsresor".
Att en del skolbolag intresserar sig mer för pengar än undervisning är också ett problem. Men utifrån Demiroks Almedalstal är det svårt att dra några slutsatser om hur han tänker mota bort oseriösa aktörer i skolbranschen.
Något klassiskt Centertal blev det inte heller. Landsbygdens frågor nämndes i marginalen. Här och var lyftes lantbrukares problem under torkan. Vallen växer inte tillräckligt för att skördas. Slakterierna jobbar på hårt när djurfodret inte räcker till.
Inte utan skäl anmärker han på behovet av klimatpolitik som minskar de klimatskadliga utsläppen. Klimatförändringar kan slå hårt mot lantbruket. Bränslepopulismen som präglade valet i höstas, och idag regeringens politik, hjälper inte lantbruket. Den stjälper.
Muharrem Demirok har flera goda poänger. Och hans hoppfulla anslag ska inte underskattas i ett politiskt landskap som allt oftare (och inte sällan omotiverat) målar med mörka färger. Fler politiker skulle också behöva lyfta det centerledaren nämnde i förbifarten: Inte alla lösningar går genom staten, regionen eller kommunen.
Så är det. Människor kan på egen hand och tillsammans med andra göra mycket för att bygga, möjliggöra och utveckla. Kanske är det inte valvinnaren som kan vända partiets utveckling. I dessa tider är ropen efter mer offentligt ansvar aldrig sinande. Inte heller är det "hela lösningen" på de problem vi möter idag. Men vilket annat parti vågar säga just detta?