Försvar är mer än soldater, stridsflyg och stridsvagn. Verkligheten har allteftersom påmint politiker och medborgare om just detta.
Det säkerhetspolitiska tillståndet har över tid försämrats i världen och vårt närområde. Med kriget i Europa förändrades läget till det mycket sämre. Den ryska regimens brutalitet i Ukraina är en påminnelse om diktaturers farlighet. Och angriparen finns inte långt ifrån våra egna gränser. I Ukrainas motstånd finns också erfarenheter som försvarspolitiker i Europa kan ta fasta på och lära sig av.
Rätt utrustade, utbildade soldater och tjock pansarplåt är reella militära behov vid en krigssituation. Lager för sjukvårds- och vapenmateriel behöver byggas upp i god tid. Av pandemin kunde vi se hur kraftigt höjda materielbehov i många länders omsorg och sjukvård plötsligt behövdes mättas samtidigt. Ett sådant händelseförlopp kan driva upp inköpspriser och äta upp budgetutrymme samtidigt som inte allt som önskats kan levereras när det behövs. Så får det inte se ut när Sverige och andra länder nu rustar upp.
Men utrustning utan människor är inte mycket värd. Därför behöver det finnas fungerande rekryterings- eller pliktsystem till försvarsmakten och att stödet för motstånd är utbrett i befolkningen. Viktigt är också den internationella solidariteten – goda grannar och relationer med demokratiskt sinnade länder är betydande för försvarsförmågan.
Inte heller får politiker glömma bort behovet av civil uppbackning. Regeringens planer på att återaktivera civilplikten bör därför övervägas. För ska Sverige kunna hantera krig och kris behövs fler och mer än soldater och vapen.
Regeringen vill inledningsvis att civilplikten ska omfatta den kommunala räddningstjänsten, men med tiden kan fler inkluderas. Det kan vara en klok väg att gå. Men för att man ska kunna klara en sådan uppgift i kris eller krig behöver antalet svenskar med räddningstjänstutbildning anpassad för just sådana lägen bli fler. Det konstaterade inte bara regeringen, utan också Västra Sörmlands räddningstjänst (VSR) nyligen. "Jättebra" sade räddningschef Mattias Gårdholt till tidningen när han kommenterade nyheten.
Han och hans kollegor har ju sett den ukrainska räddningstjänstens arbete i Ukraina. Och det är tungt och brutalt. Vid händelse av krig ska räddningstjänsten inte bara hantera några av krigets följder – att dra ut människor ur rasmassor eller släcka av angrepp orsakade bränder. De måste samtidigt utföra det arbete de redan gör i dag: trafik- och drunkningsolyckor och bränder. Med dagens räddningstjänstbemanning ute i kommunerna är det svårt, om ens möjligt.
Sedan ska inte andra insatser i det civila samhället underskattas. I flera delar av Sörmland, däribland Vingåker, Katrineholm finns det som kallas civila insatspersoner. Det är människor som kan larmas till olycksplatser dit det kan dröja innan ambulans eller räddningstjänst når. Den sortens personligt engagemang för det gemensamma kan göra skillnad för människor i tider präglade av fred såväl som av krig.