Lika överrumplande är det varje gång. Ja, det är snö, kyla och is jag syftar på. Vi har i vår del av Sörmland, men också på andra håll i Sverige, märkt av detta den senaste tiden. En del har smält bort – men mer kan komma, om inte nu så senare. Våren är ju inte ännu här.
Och det blir som det brukar bli: Avåkningar, sena och inställda tåg och trottoarhalkningar. Det är knappast en nyhet, och borde mana de flesta till eftertanke innan de sätter sig i bilen eller ger sig ut i trafiken på annat vis. Även om man är aktsam kan det gå illa. Blåst och iskall snö är svårt att helt undvika i vintertid.
Men innan jag går vidare med det för sörmlänningarna mer nedslående uppgifterna. För det behöver sägas oftare: Trafikpolitiken går i rätt riktning, och har gjort det länge. Det är en bild som behöver visas upp och påminnas om när det längtas tillbaka till "bättre tider" eller gnälls om fartkameror och lägre hastighetsgränser.
I omkring femtio år har dödligheten i trafiken minskat kraftigt. Antalet döda har gått från över tusen per år till nära tvåhundra. Samtidigt har antalet bilar fördubblats och befolkningen ökat med 2,5 miljoner.
En del av detta positiva beror på att lagstiftarna över tid tagit trafikfrågorna på ett allt större allvar. Lagskärpningar om bilbälte och rattfylleri har fått genomslag. Samtidigt är politiken underordnad vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt gångbart. När ekonomin vuxit och ny ingenjörskonst utvecklats har politiker och myndigheter kunnat lägga pengar på bättre vägar. Biltillverkare tillverkar numera säkrare och smartare konstruerade bilar.
Samtidigt kan inte beslutsfattare luta sig tillbaka. De får inte låta underhåll av vägar dröja och under vintern måste snöröjning och halkbekämpning fungera. Därför är det upprörande att snöröjningen på riksväg 55/56 mellan Katrineholm och Norrköping sköts olika bra beroende på län. När tidningen kartlade antalet halkåtgärder kunde man tydligt se hur den sörmländska sidan prioriterats mindre de senaste två åren. På vår sida gränsen genomfördes 707 åtgärder, på den östgötska sidan var det 2 164 gånger.
Vissa skillnader kan man förvänta sig. Olika sträckor behöver olika mängd och sorters åtgärder. Väder och vind kan skifta och omgivning påverkar. Men detta är siffror över en förhållandevis kort sträcka, och det handlar inte om några extra insatser på den ena eller andra sidan. Den östgötska delen behandlas tre gånger så ofta som den sörmländska!
Nu kan vissa invända: Kanske halkbekämpas och snöröjs det mer än nödvändigt på den östgötska delen av vägen? Det är tveksamt. Förutom att många bilister noterat stora skillnader i hur sträckan sköts vintertid verkar också Trafikverket missnöjda. Även om myndigheten inte använder så hårda ord de hade kunnat.
Entreprenörerna som sköter sträckan från Ändebol till Katrineholm måste få på fingrarna av Trafikverket. Vägarna i Sörmlands ska inte skötas sämre än i Östergötland.