Människor äter inte bara för att överleva, att växa eller att bli mätta. Det handlar också ofta om att njuta av det goda i livet, uppleva nya eller bekanta smaker. Måltiden är även en slags lägereld många människor samlar sig kring för att umgås.

Därför är det ingen lätt uppgift för kommunpolitiker att sätta upp vilka riktlinjer som ska gälla i de kommunala kök som ska koka ihop käk för kommunens unga (och äldre). Trots dessa utmaningar uppdaterades Katrineholms kommuns måltidspolitiska program på måndagens fullmäktige.

I sin helhet finns det inte mycket att invända mot programmets innehåll. Det är klokt att dietister och kockar, dessa livsmedelsexperter, är de som sätter menyerna för förskola, skola och äldreomsorg. 

Att alltid erbjuda minst ett vegetariskt alternativ (som också innehåller ägg och mjölk) i skolan varje dag kan vara klokt – det kan sätta vanor i kosthållningen som har stor hälso- och klimatnytta. Samtidigt kan hårt och oresonligt köttmotstånd slå mot tjejers hälsa. Kvinnor och tjejer med mens har ökad risk för järnbrist. Och även om det finns järn i en del vegetariska livsmedel (nötter och baljväxter) förekommer det rikligt i kött. Väljer man bort det ena utan att ersätta med det andra är det skadligt.

Katrineholms skolor ska också minst en gång i veckan erbjuda två maträtter som är vegetariska, enligt det nyantagna dokumentet. Det vill säga att ingen måltid den dagen ska innehålla kött, fisk eller fågel. Inte alla fullmäktigeledamöter jublade åt det. I ett av sitt partis ovanliga framträdanden i talarstolen föreslog SD:s gruppledare Mica Vemic att ingen dag i veckan ska få vara helt vegetarisk.

Och exakt var sådana gränser ska dras kan och bör diskuteras, allra helst bland dietister och andra kunniga. Både mer och mindre kött eller vegetariskt kan säkert fungera för många skolelever. Det beror helt på vilka rätter som erbjuds – barn (och vuxna) behöver inte kött till varje måltid. Varför SD är motståndare till dessa vegetariska dagar förblir dock oklart. Gruppledaren muttrade något om valfrihet, men stannade vid det.

Sedan är frågan hur varierat kommunen ska förvänta sig att barn ska äta. Liberalerna föreslog, utan att få gehör för det, att skolan ska servera en enkel måltid om dagen som i stort går hem hos de flesta barnen. Köttbullar och makaroner, tänker Liberalerna.

Och visst finns det skäl att prioritera att barn får mat i magen. Hungriga barn lär sig sämre i skolan och mår sämre. En del barn, särskilt i de yngre åldrarna, kan vara bråkiga och pjoskiga kring mat. Men även dessa ungar behöver lära sig att äta annat än vad de är vana vid. Kanske kan erbjudande om enklare måltider vara en bra idé. Men då får det inte leda till att alla barn och unga hela tiden kan ta den enkla vägen.

Svårare är det för de förskole- och skolelever med olika sorters neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För dessa barn kan mat vara en verklig utmaning. Det kan vara så att de inte kan äta viss mat eller vill inta den i en viss ordning. Kunskapen om sådant är ofta undermålig i skolköken. Skolor behöver hitta särskilda anpassningar för dessa barn – så att också de äter varierat i skolan.