Black week. Black friday. Storrea. Orden har svämmat över min mejlkorg i mer än en veckas tid. Och nu är den stora handelsveckan igång.

Om detta fenomen, importerat från USA, är åsikterna många. Uppskruvad upprördhet om "konsumtionssamhället". Andra ser det som ett ypperligt tillfälle för familjer med ont om stålar att skrapa ihop kul julklappar till ungarna för en hyfsad slant. Vissa tycker bara om att göra schyssta klipp på saker de annars fått betala mer för.

Ja, det finns skäl att fundera över sina köpvanor. Många shoppar loss på sådant de inte behöver. De som deltar i att handelshetsa, både handlare och köpare, riskerar driva på en för klimat och miljö ohållbar konsumtion. Samtidigt så öppnar reor dörren till lite extra lyx och billigare nödvändigheter för människor som annars inte hade haft råd med det. 

Dessa superreor är inte nödvändigtvis det som håller liv i ekonomin. Men dess bidrag till tillväxten ska inte heller förminskas. Utan växande ekonomi skulle vårt materiella tillstånd försämras och skatteintäkterna som finansierar sjukvård, skola, försvar, vägar krympa.

Samtidigt har detta reahetsande konsekvenser för inte minst centrumhandeln. De stora butikskedjorna kan oftast sätta ned priset mycket mer än sina lokala motsvarigheter. Dessutom har de större bolagen mycket större näthandel – även detta konkurrerar de lokala aktörerna med. 

En lokalhandlare i Katrineholm har inte samma förutsättningar som de företag med huvudkontor i huvudstaden eller i andra länder. De får jobba på bäst de kan med smalare marginaler. De kan oftare erbjuda bättre service och kunnande än en del av de stora kedjorna. Men det är inte alltid det räcker. Vill man ha kvar de lokala handlarna behöver fler välja att handla mer i centrum än på nätet.

Betyder det att stadskärnan i mellanstora städer som Katrineholm utarmas? Nja. 

"Centrumdöd" kallar många skeendet. Den att lokalbutikerna slår igen eller flyttar till handelsområden. Men i verkligheten är ofta det motsatta. När en aktör flyttar ut kan en annan flytta in. Men det är inte alltid samma som tidigare. Där det tidigare sålts tröjor kan det senare vara en nagelfixarsalong, frisör eller restaurang.

I Katrineholm är det inte många butikslokaler som står tomma länge. Det har vi sett senaste åren – de båda gallerierna har i stort fyllts på med nya aktörer så småningom när tidigare lämnat. Katrineholms centrum "dör" inte. Det återföds.

Sådant sker inte utan ansträngning. Mycket beror på hur handlare agerar och om de tar till vara på de möjligheter som finns. Politiken kan underlätta för lokalt näringsliv. Fastighetsägare kan behöva se över både hyresnivåer och hur lokalerna fungerar. De kan också behöva sälja vidare till någon som kan utveckla fastigheten.

Men det handlar också om hur kommunen bygger och planerar staden. I det gör Katrineholmsmajoritetens styre (S+M) mycket rätt genom att bebygga tomma ytor. Det kan öka mängden människor som rör sig i stadskärnan.

Folks resvanor spelar också roll. 2016 studerade Katrineholms kommun några centralt placerade parkeringsplatser en vardag i maj för att få en bild av invånarnas parkeringsbeteenden. Det visade sig att en tredjedel av de som använde de studerade parkeringsplatserna hade mindre än en kilometer till hemadressen. 

Fler skulle behöva lämna bilen hemma och välja att cykla eller att gå!

De som skriker sig hesa efter fler och gratis parkeringsplatser är därför fel ute. Katrineholms arbete med att bygga en stad för andra transportsätt än enbart bil är däremot rätt väg framåt. Att välja bort bilen måste inte alltid vara så knöligt som många tror.