Företagarna tycker om Katrineholm. Det visar arbetsgivarorganisationen Svenskt näringslivs senaste enkät om det lokala företagsklimatet.
I hela landet handlar det om 32 401 företagare som svarat på enkäten. Förra året betygsatte det lokala företagslivet i en mängd olika frågor på en 6-gradig omdömesskala. Där 6 är bäst. Och så här populärt har inte Sveriges företagsklimat varit under de 20 år som Svenskt näringsliv genomfört enkäten. Det sammanfattade snittomdömet för 2022 är 3,5. För två årtionden sedan låg det på omkring 3,2.
Katrineholm sticker ut i detta sammanhang. Kommunen ligger över rikssnittet med sina 3,7 poäng, och har inte varit under det nationella snittet sedan 2012.
Det låter lovande. Men den här sortens siffror bör inte övertolkas. Graden av nöjdhet behöver inte betyda att kommunen gör rätt eller fel gentemot medborgare och företag. Enskilda händelser kan snedvrida resultatet. Vissa lokala företagsattityder kan få utslag i undersökningen.
Men vilka områden anser företagarna i Katrineholm att kommunen måste bli bättre på?
De, likt många andra, oroar sig mycket för brottslighet. Kommunen ska givetvis göra sin del för att motverka kriminalitet. Inte minst behöver Katrineholm göra krafttag i skolan. Men även om kommunen utformar lokala ordningsstadgar så är det polisen som fångar och lagför skurkar.
Kommunen bör också lyssna på företagens önskemål om att lägga mer krut på att locka invånarna till väsentliga yrkesutbildningar. Men också att korta kommunens handläggningstider ytterligare.
Kommuner bör vara smidiga i sin kontakt med företag. Tjänsteutövningen ska vara serviceinriktad. Det ska vara lätt att göra rätt. Det underlättar för det fria näringsliv som är förutsättningen för det välstånd som välfärden bygger på.
Men den här sortens undersökningar bör ändå mötas med en viss skepsis. Enskilda företags intressen får inte slå mot sundhet och frihet i det övriga näringslivet. Kommuner får därför inte förväxla smidigt med smörigt. Att erbjuda snabba handläggningstider är en sak. Att bjuda på alkoholhaltig skumpa och rulla ut röda mattan är en annan. Politiker bör också akta sig för att erbjuda vissa företag sitt öra – och då välja bort andra aktörer.
Därför finns det skäl att granska Katrineholms så kallade näringslivsråd. Vad detta politiskt tillsatta råd genererar är lite oklart. Men det lovas emellanåt ett ännu bättre lokalt näringslivsklimat. Men i rådet sitter främst de stora aktörer vars intressen redan ofta kommer till tals. Det är välkända personer från aktörer som Hotell Statt, Tegelstaden, Impecta AB, Abbotnäs säteri och några till.
Detta är betydelsefulla aktörer vars insatser för det lokala näringslivet och jobben inte ska underskattas. Men när företags förutsättningar ska diskuteras på lokal nivå behöver också andra röster få komma till tals.
Kanske skulle Morad Ali Jamal, som driver Parc de la ville, vara en intressant kandidat? Eller varför inte Erica Börjesson som driver restaurangverksamhet och butikerna på Bruksholmen? Hennes insatser för utvecklingen i Forssjö är inte liten. MaryAnn Fargos med sin och hennes makes gröna verksamhet ute i Glindran kan också vara intressant.
Detta är företagsamma människor som säkert hade kunnat komma med goda råd och tankar. Och om inte de är intresserade eller har händerna fulla finns andra.
Ska politiker, tjänstemän och företagare mötas för att samtala om kommunens näringsliv är det märkligt att enbart den politiska majoriteten (S och M) är representerad i näringslivsrådet. Rådets ordförande är Christer Sundqvist (M) och kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) fick nyligen en plats i rådet. Men var är oppositionen? Både oppositionsrådet Joha Frondelius (KD) och Centerns gruppledare Inger Fredriksson hade kunnat vara alternativ.
Utifrån sett är nyttan med den här sortens näringslivsråd suddig. Men i det långa loppet kan det vara betydelsefullt om det sköts på rätt sätt. Men fler än de styrande partierna och de mest framträdande företagen bör vara representerade. Det vore det mest demokratiska och företagsvänliga.