En älg blir påkörd av ett tåg. En örn kommer och äter av den döda älgen. Ett annat tåg kommer, örnen hinner inte undan, träffas av tåget och dör.

Som tidningen berättar på nyhetsplats går det ofta till på det här sättet – förhållandevis ofta i Sörmland. Tåg är ett stort hot mot kungs- och havsörnar. 

Örnarna finns på Sveriges rödlista men befinner sig inte på den kritiska änden av den. Dock kan det förändras fort eftersom populationerna är små – ett par tusen av varje – och känsliga, som Navinder Singh, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, säger. 

De förökar sig långsamt och blir könsmogna först vid fem års ålder. Om vuxna örnar blir påkörda och dör i stor utsträckning kan populationerna krascha.

Det vore inte bara tråkigt ur upplevelsesynpunkt att inte längre se dessa fåglar. Örnarna är så kallade toppredatorer vars försvinnande skulle rubba hela ekosystemet. De däggdjur och fåglar som örnen äter kan öka i antal, tränga ut arterna under sig och så vidare. I förlängningen kan den typen av rubbningar hota tillgången på sådant som är viktigt för människan som vatten, föda, bränsle, byggmaterial.

Samtidigt är det just människan som orsakar rubbningarna genom sin påverkan på miljön, i det här fallet genom sin bosättning och sätt att resa. Som tidningen visar blir, föga förvånande, flest örnar ihjälkörda på platser där det bor mest folk och där det går många tåg. 

Men det kan även bero på att vissa järnvägspartier är mindre bra byggda ur olyckssynpunkt. Så tycks det vara på sträckan mellan Högsjö i Vingåkers kommun och Kilsmo i Örebro kommun.

Lyckligtvis går det att göra något åt saken. Det handlar om förhållandevis små belopp för att bygga viltstängsel och viltpassager så att älgar och rådjur inte springer ut på tågspåren. Förutom att vara ett sätt att hantera de stora frågorna, som artbestånd, är det även ett sätt att minska direkta kostnader som påkörningarna av framför allt stora djur orsakar. Det gäller bara att få in dessa samhällsekonomiskt lönsamma investeringar i främst Trafikverkets olika budgetar.

Detta gäller även vägar. Här bör man dock tänka sig för. Vägarna är många och man bör se till att instängsling inte helt ändrar djurens rörelsemönster och därmed skapar fler problem än det löser. Viltvarningssystem kan vara ytterligare en metod, samtidigt som man alltid kommer till en punkt där ytterligare investeringar mot viltolyckor blir svårmotiverade i relation till annat. Det som inte kan byggas bort får helt enkelt hanteras med bättre trafikvett hos bilförare.