Klubban föll i kommunfullmäktige i Katrineholm. Men något klart besked blev det inte om nedläggningen av skolan i Strångsjö.
Den politiska majoriteten, M och S, våndades en del över att skjuta upp beslutet. De ville att frågan skulle avgöras på måndagskvällen. Motivationen var att ge eleverna i Strångsjö möjlighet att börja delvis inskolning i Forssjö skola, eller de skolor deras föräldrar skulle ha valt. Tidigare är bättre än senare var deras resonemang.
Men så blev det inte. Oppositionen, bortsett från MP, samlade den tredjedel av fullmäktige som behövdes för en minoritetsåterremiss. Nu ska frågan om Strångsjö skolas varande eller icke-varande åter utredas. Men denna gång ska blicken lyftas bort från det snäva stuprörstänkande som alldeles ofta drabbar kommuntjänstemän. Nu är det bland annat skolans betydelse för hela Strångsjö som ska utredas.
Ännu en genomgång, som inte bara ser till skolans förmåga att leverera god undervisning, kan komma fram till en del intressanta slutsatser. Kanske kan det utgöra underlag för politik som kan hålla liv i orten. För även om en skola är närmast avgörande för nyinflyttning av invånare med pengar och barn så är det inte allt.
Och visst är det bra att kommunstyret inte vill tumma på elevernas skolgång. Samtidigt finns det ett visst spelrum i vad skolor ska leverera. Dessutom har politikerna inte bara skolan att se till – de har också andra avvägningar som måste göras. Till bilden hör hur S och M år efter år hyvlat i bildningsnämndens budget och kallat det "satsningar", när dessa tillskott i verklig mening handlat om lönekompensationer. Det är knappast att prioritera skolan.
Sverigedemokraterna som under debatten av årsredovisningen varit anmärkningsvärt tystlåtna, tillförde mer när frågan om Strångsjö skola diskuterades. Helnedläggning var ju inte enda alternativet. Har majoriteten funderat närmare på förslaget att behålla lågstadiet i Strångsjö? Varför dra upp hela skolan med rötterna om det finns andra alternativ? Ulrica Truedsson föreslog det själv när frågan lyftes i november. Då var hon väldigt mån om att inte prata om någon nedläggning. Har hon nu helt tänkt om?
Miljöpartiets hållning i frågan är också värd att besöka. De ser flytten av eleverna från Strångsjö som en tillfällig, om än nödvändig, lösning. I politiken är det förvisso stor risk att det som ska vara tillfälligt blir långvarigt eller permanent. Det väcker också frågor vad som ska hända med de tomma skollokalerna tills de åter kan tas i bruk. Redan idag äger Katrineholms kommun skolbyggnader som nu står tomma och kostar pengar.
Men ingången i frågan är inte orimlig: Prioritera elevernas skolgång utan att stänga dörren till att senare återöppna skolan i Strångsjö.
Avslutningsvis: Majoritetens skyndsamhet att stänga skolan behöver föras under lupp. Visst kan det finnas en del praktiska fördelar med ett högt tempo i beslutsfattandet. Barnen kan få mer tid att skolas in på den nya skolan. Föräldrar får utrymme att fundera över val av skola.
Samtidigt har den nedåtgående trenden på elevunderlaget skett under längre tid och kan inte vara en nyhet för kommunstyret. Varför hasta nu och inte tidigare? Oavsett om eller hur skolan läggs ned bör inte Katrineholmarna belöna den politiska majoritetens beslutsstress.
