Gamla sanningar behöver ibland utmanas. Samtidigt ska inte politiken ignorera eller förringa forskning och kunskap som experter och yrkeskunniga byggt upp över tid. Sådant kunskapsavstötande förhållningssätt gör politiken dummare.

Sverigedemokraterans hetsiga, och återkommande, utfall mot modersmålsundervisningen i Sverige är exempel på sådan inskränkthet. Nu senast på debattplats i Expressen då riksdagsledamoten Patrick Reslow (SD) gjorde klart att han vill göra sig av med den skattefinansierade modersmålsundervisningen. Det är en SD-åsikt som går längre än de skrivelser som SD fick igenom i Tidöavtalet. Där heter det att det ska utredas huruvida modersmålsundervisningen motverkar "integration eller kunskapsutveckling i svenska språket". Men mycket vill ha mer – och mer riskerar M, KD och L behöva mata SD.

I tidningen i dag kan man läsa om modersmålsundervisningen i Katrineholm. Det är nästan 600 elever i kommunen, som drar nytta av den skattefinansierade hemspråksundervisningen. De flesta av eleverna går i grundskolan. En del går i gymnasiet. Dessa 600 motsvarare en tiondel av Katrineholmsskolornas elever. Hade man gjort som SD önskat och skrotat denna undervisningsform skulle det slå hårt mot dessa barn och deras familjer. De katrineholmare som lagt sin röst på detta parti bör därför få veta vad som kan drabba deras grannar.

När tidningen pratar med enhetschefen på Katrineholms mottagningsenhet Bryggan, som ansvarar för kommunens modersmålsundervisning, har hon mycket gott att säga om modersmålsundervisningen. Att det kan vara svårt att lära sig ett nytt språk om man inte kan sitt modersmål ordentligt från start är en viktig poäng. Den som kan sitt modersmål kan lättare lära sig nya språk bra, resonerar hon. Det är knappast dåligt för integrationen.

Att kommunerna i dag är skyldiga att erbjuda några timmars hemspråksundervisning i månaden till barn med en eller två vårdnadshavare med annat modersmål än svenska är i det sammanhanget rimligt. Inte heller ska man nedvärdera att det kan ha stor betydelse för unga människor att frivilligt och i skolmiljö knyta an till sina föräldrars kulturella och språkliga identitet.

Men dessa resonemang lär ha föga inverkan på Reslow och SD. Motståndet till modersmålsundervisningen är ideologiskt motiverat. Det är en undervisning som är skadlig i deras ögon.

I debattartikeln skriver Reslow att forskningsresultaten kring modersmålsundervisning är "skakiga". Han menar att eventuella positiva effekter på elevers språkutveckling inom svenska och andra ämnen hänger samman med personliga drivkrafter, inte att eleverna lär sig sitt modersmål. Hans enda referens är till en av Skolverket författad rapport från 2008.

I den finns mycket riktigt sådana resonemang. Men det konstateras också att de elever som då gick i modersmålsundervisning hade mycket högre meritvärde än de elever som hade rätt till det, men som avstod. Slutsatsen som Reslow underlät sig att skriva om var att skillnaden inte helt kunde förklaras av elevernas eller deras föräldrar motivation, även om den kunde spela roll.

I artikeln fortsätter han sedan att plocka och peta med fakta som han känner för. Han pratar hellre om modersmålsundervisningens kommunala kostnader under läsåret 20/21. 2,4 miljarder kronor står det i den sammanställning som Riksdagens utredningstjänst gjort åt Reslow och som han hänvisar till i debattartikeln. Det är förvisso en utgift som kan diskuteras, men ska sättas i relation till den samhällsekonomiska förlusten i försämrade förutsättningar för – integration.

Och när ledarsidan får tag i samma papper blir det tydligt att Reslow utelämnat en del annat som konstaterats i sammanställningen. När Riksdagens utredningstjänst gått igenom flera svenska och utländska studier och utredningen om modersmålsundervisning och motsvarande språkprogram blir det klart att det finns många positiva effekter på inlärning av språk och andra ämnen. "Inga studier som visar att modersmålsundervisning har negativa effekter har påträffats" konstateras det kort.

Allt detta vet Reslow men vill inte säga. Den här sortens slappa förhållningssätt till verkligheten är snarare vana än undantag från SD-håll. Skadorna denna inställning orsakar svensk debatt ska inte underskattas.