Det har stormat rejält kring Vingåkersbygden prideförening i veckan. Två ledamöter från dess styrelse – kassör och ordförande – har i sin slutna chatt skrivit hånfulla och olämpliga skämt där homosexuella använts som tillhygge. Det rapporterade tidningen om nyligen.
I skärmdumpar framgår följande: "Prennfors föreslår bögafton i ridhuset med prova på för oerfarna killar! Kul idé???", skrev kassören Christer Glaumann (S). Prideföreningens ordförande Margareta Karlsson hakade sedan på med "Vad ska dom prova på? Vad är dom oerfarna på? Hästar eller ska dom sätta på varandra?"
Allt detta är ett olämpligt sätt att uttrycka sig på. Att kalla det humor är inte försvar nog. Vi har alla ett ansvar för hur vi skriver och pratar om andra människor. Är vi oförsiktiga riskerar vi att brutalisera ett redan förhärdat samtalsklimat ytterligare.
Att Anders Sjöholm (M) reagerat och meddelat att han lämnar föreningens styrelse är mer än begripligt. Representanter som ska verka för ett mer inkluderande och välkomnande samhälle, särskilt gällande homo-, bi-, och transsexuella personer, borde ha bättre omdöme än att skriva på detta olämpliga sätt. Att ordförande Margareta Karlsson och slutligen även kassör Christer Glaumann (S) tagit avstånd från sina ordval är inte bara välkommet – det är nödvändigt!
Glaumann och Karlsson har båda en del självrannsakan att göra. Prideföreningens medlemmar har att bedöma huruvida de har fortsatt förtroende för de aktuella ledamöterna.
Upprinnelsen till hela oredan var att kommunen avslagit delar av föreningens ansökan om pengar till ett pridefirande i augusti. De sökta pengarna om 70 000 kronor halverades till 35 000 kronor. Bakom beslutet stod kultur- och fritidsnämnden och backades upp av kommunstyrelsens ordförande Charlotte Prennfors (M). Hennes och kommunens hållning är att dessa pengar ska kunna sökas av alla föreningar – de ska inte öronmärkas för den lokala prideföreningen.
Så kan man givetvis resonera. Föreningar kan inte räkna med att de alltid har kommuners stöd. Och man kan fundera på vilka andra aktörer som kan vara med i att genomföra en sådan, för många Vingåkersbor, viktig dag. Samtidigt är frågan vilka andra föreningar som kan leverera det dessa pengar är avsedda för? Det vill säga pridefirande och arbete för mångfald i Vingåkersbygden.
Till bakgrunden hör att föreningen Vingåkerbygdens pride bildades på uppmuntran från politiken för att ta över att ansvaret för Vingåkers pridedag. Det är en ordning som på många sätt är klok. Inte allt måste arrangeras av förvaltningar eller styras från politiken. Det flyttar ansvaret för en folklig dag från skattefinansierad verksamhet, med sega tjänstemän samt trendkänsliga politiker, till snabbfotade och ideella föreningsmänniskor.
Oavsett om kommunen beviljar 35 000 eller 70 000 kronor för pridefirandet lär den ha sparat en del tid och lite pengar på sin egen förvaltning bara genom att lägga ut ansvaret på detta vis. Och sätts dessa bidrag i relation till kommunens intäkter, om sisådär 820 miljoner kronor från skatter och statsbidrag, är det inte frågan om några stora pengar alls. Ja, kommunen ska hålla noggrann koll på sina utgifter, men den får även fundera på vad bidraget kan ge invånarna.
Förhoppningsvis har de senaste dagarna inte helt förgjort de tidigare goda relationerna mellan Vingåkers kommun och prideföreningen. Det planerade pridefirandet bör bli verklighet. Även med 35 000 kronor kan det bli ett utmärkt firande. De av kommunens invånare som inte alltid känner sig välkomna på grund av sin läggning eller identitet ska i alla fall göra det på denna dag.