Det var nog en del önsketänkande när Katrineholm satte målet om 40 000 invånare år 2030. Ambitioner är ju bra, men det måste finnas en realistisk plan på hur man ska nå dit. Och ska man ro i land det satta målet skulle dagens 34 597 invånare behöva öka med nästan 400 personer per år. Inte som i SCB:s senaste siffror för årets första nio månader – minska med 167.
Därför var det för kommunens politiska styre knappast några roande besked från Statistiska Centralbyrån nyligen. Det är ett tag sedan så få barn fötts i Katrineholm som det gör nu. Under årets tre första kvartal föddes 253 barn. Så låga siffror har vi inte sett i kommunen sedan 2011, då föddes det 228 barn. Det kunde man läsa om i tidningen på måndagen.
Vad nedgången beror på kan diskuteras, faktorerna är säkert flera. Men klart är att Katrineholm, men också många andra kommuners summerade fruktsamhet – det vill säga det antal barn som en kvinna kan förväntas föda under en livstid – har minskat över tid.
Katrineholm har länge legat högre än Sörmlands- och riksgenomsnittet. Men är numera en av två kommuner med lägst fruktsamhetssiffror i länet, där den andra är Eskilstuna. Men ansvariga politiker i Katrineholm har skäl att fundera över sin egen inverkan på utvecklingen, även om trenden också synts på andra håll.
Huruvida människor bildar familj eller inte ska vara upp till dem själva. Periodvis kan trender och medicinsk utveckling påverka födelsetalen. Tillgången på preventivmedel har stärkt människors, särskilt kvinnors, inflytande över sin reproduktion. Familjebildande kan i dag lättare skjutas på framtiden eller helt uteslutas.
Men att det föds färre barn i Katrineholm kan vara ett tecken på att man inte lockat nog med människor som bildar familj. Och flyttar det inte in människor, särskilt de med plånbok och barn, påverkar det kommuners skatteintäkter, men också arbetskraftsförsörjning inom offentliga och privata sektorer. Färre yngre ska sörja för fler äldre.
Därför är Katrineholmsmajoriteten långvariga motstånd till invandring till kommunen felriktad. Kommunens tidigare befolkningsökningar har ett samband med invandringen. Utan invandringen hade Katrineholm, och andra kommuner, krympt det senaste årtiondet – inte växt.
Ska kommunen växa krävs det stadiga tag och omtanke. Katrineholm kan inte riktigt erbjuda sådant som finns i de Stockholmsnära kommunerna Trosa och Strängnäs. Men också här finns natursköna områden och landsbygd. Jobb finns i Katrineholms kommun, men också i Norrköping. Det är bara 25 minuters tågfärd bort på andra sidan länsgränsen. Bostäder behöver byggas och renoveras så att de passar människor i flera faser i livet.
Katrineholmspolitikerna bör också vara varsamma med kransorternas grundskolor. Satsar man på dem i stället för att skära ner kan det öka intresset för både inflyttning och vissa affärsverksamheter, i hela kommunen, inte bara i centralorten. Småorterna kan då bli en tillgång i form av draghjälp.