Vingåker ska öka till 10 000 invånare år 2032. Det är politikernas plan för kommunen.
Och det är i uppförsbacke de kämpar. De senaste åren har kommunen krympt – inte växt. Senast förra året föll befolkningssiffrorna från 9 063 till 8 981. Så få har det inte bott i kommunen sedan 2015.
För att nå politikens befolkningsmål behöver minus vändas till plus och det nu. Kommunen måste då växa med strax över hundra invånare per år. Senast kommunen växte i det tempot var under 2016. Men då kom det många fler flyktinginvandrare till Sverige och Vingåker än det gör idag. Även grannkommunen Katrineholms befolkningssiffror har hållits under armarna av invandringen – men inte längre.
Så hur ska Vingåkers negativa befolkningsutveckling vändas? Jo, politikerna har nyss infört ett tillfälligt projektbidrag till lokala föreningar.
Från och med i höst ska föreningar kunna söka projektpengar som "leder till ökat bostadsbyggande och fler invånare i Vingåkers kommun". Det beslutade samhällsbyggnadsnämnden i juni i enlighet med kommunfullmäktiges budgetbeslut för 2023. Nämnden har därför avsatt max 500 000 kronor. Men redan innan reglerna för det tillfälliga bidraget är helt klara kan föreningar söka om pengar till projekt som ska locka folk till bygden.
Det är inget fel på ambitionerna. Att på olika sätt locka stugägare i Vingåker att folkbokföra sig i kommunen och flytta till vår del av Sörmland är en bra idé. Det handlar ofta om personer med hyfsade ekonomiska förutsättningar och som uppenbarligen trivs i Vingåkersbygden.
Dessutom: Ska en kommun vara attraktiv krävs mer än politik och förvaltning. Även förenings- och näringsliv behövs. Politiken ska givetvis ge civilsamhället förutsättningar att frodas och känna att dess insatser är välkomna. Men det är det frivilliga och företagsamma som livar upp en bygd eller stad. Lite kommunpengar kan även föreningslivet få ta del av.
Men då måste bidraget vara utformat på ett klokt sätt.
Projektpengar och tillfälliga resurser är på många sätt ett aber. Ska Vingåker växa krävs det långsiktiga insatser – inte flera småhugg. Och även om det i Vingåkers kommunbudget denna gång inte handlar om några gigantiska summor ska det ovanpå den halva miljonen läggas den tid och pengar som läggs på att handlägga och bedöma ansökningarna.
Dessutom undrar jag: På vilket sätt kan tjänstemännen bedöma huruvida en föreslagen aktivitet eller insats kan leda till att fler flyttar till Vingåker?
Och lika viktigt: Var sätter man gränsen för ett nej? Visst kan till exempel intressanta genomgångar av lokalhistoria vara betydande kulturutveckling för bygden. Men kommer det verkligen styra mot det ökade bostadsbyggande som kommunen vill uppnå?
Föreningslivet kan göra mycket gott för sin bygd. Det är en del av den helhet som lockar människor till vissa platser. Men från min horisont är det svårt att se vilka konkreta åtgärder kommunen anser att föreningslivet kan göra för bostadsbyggande och befolkningstillväxt. Förslagen på aktiviteter som framgår på kommunens hemsida "marknadsföra och sprida ett gott ambassadörskap i olika medier" påminner om den sortens ineffektiva platsvarumärkesstrategi som grannkommunen Katrineholm ska rulla igång. Risken är att Vingåkers kommun slänger pengarna i sjön.
Ska Vingåker vända den nedåtgående utvecklingen blir det en verklig prövning. Det behöver därför inte vara fel att experimentera sig fram, testa, pröva, vrida och vända på problem och lösningar. Men kanske kunde Vingåker ha dammsugit kommun-Sverige på goda exempel innan de satte detta i rullning. Kommuner ska vara försiktiga med skattebetalarnas pengar – inte satsa på sådant med oklar effektivitet. Fokus bör ligga på att leverera god service och skapa förutsättningar för ett gott företagsklimat.
