Allt verkade i praktiken klappat och klart. Kunskapsskolan i Katrineholm skulle byggas ut. Det fattades bara en rosett.
Utrullningen av Kunskapsskolans nya lågstadium har dock stött på patrull. Förra månaden lyftes ansökan om ombyggnationen i bygg- och miljönämnden, men bordlades när flera ledamöter ville fördjupa sig i ärendet. Och i onsdags var frågan uppe på nämndens dagordning igen. Svaret: Nej!
Tre av fyra S-ledamöter satte sig på tvären och röstade på avslag på ansökan. Detta var röster nämndens ordförande Christer Sundqvist (M) räknat hem till sin ja-sida. Men icke. Av den annars ofta samstämmiga S+M-majoriteten fanns inte mycket kvar. Även om ja-sidan fick uppbackning av KD kvarstod motstånd från C, MP och SD. Fyra ja mötte sju nej. Ansökan avslogs, men kan överklagas.
Sakfrågan är en del. Den går vi in på alldeles strax. Men först: Kluvenheten till friskolorna inom S splittrar inte bara partiet lokalt, utan visar även på sprickor i den politiska majoritet som styrt Katrineholm ett bra tag nu. Nationellt har både S och M varit stoppklossar i lagstiftningsarbetet kring friskolor. M har länge varit onyanserat positiv till närmast all friskoleetablering – för att på senare tid nyktra till något. Socialdemokraterna i sin tur har, i alla fall retoriskt och periodvis, slagit överdrivet hårt mot friskolor – och i synnerhet mot vinstdrivande sådan.
Är det detta som skaver också i bygg- och miljönämnden? För även om stridsfrågor ofta ser annorlunda ut lokalt än på riksnivå kan spår av sådan osämja sippra ned i kommunalpolitiken och på så vis fräta på samarbeten som är förhållandevis välfungerande. Sådant behöver partier lokalt ofta se upp med. Vissa saker kan överbryggas – annat förblir frågor som parterna inte håller med varandra i och får helt enkelt lösas i att partierna röstar olika emellanåt. Men det går bara i viss utsträckning.
Dessutom finns det skäl till försiktighet när det gäller just denna lågstadieetablering. Samhällsbyggnadsförvaltningen har sedan tidigare konstaterat att den tillhörande skolgården skulle bli alldeles för liten vid en ombyggnation för lågstadiet. Antalet barn skulle öka samtidigt som tillgängligheten på "friytor för lek och utevistelse" i praktiken verkar krympa. Enligt förvaltningens beräkningar handlar det om cirka sex kvadratmeter friyta per elev – och tjänstemännen trycker på att det enligt Boverkets allmänna råd inte bör vara mindre än 30 kvadratmeter per elev. Det stämmer. Dock är det ett riktmärke som Boverket grundar på vad flera andra kommuner har som riktlinjer. Det handlar alltså inte om något tvång.
Det är viktigt att kommuner inte är onödigt bråkiga och stelbenta – friskolor kan sitta på lösningar som myndigheterna inte ännu kunnat bedöma. Samtidigt: Runt om i Sverige ser vi att antalet elever med mindre skolgård än vad Boverkets råder ökat, i alla fall, det senaste årtiondet. Det är oroande. På större skolgårdar finns det bättre möjligheter till lek, bus, social utveckling och fysisk aktivitet. När skolor drar ned på lekytorna försämras också dessa förutsättningar till en god utveckling.
Kunskapsskolans ledning behöver därför fundera på om deras skolgård i Katrineholm verkligen tillgodoser barnens behov.