Många som äger bil gör det för att det underlättar vardagen. Långt ifrån alla har ett av arbetspendling nödvändiggjort behov av bilen som transportsätt. Men när det gäller vilken klimatpolitik som ska bedrivas behövs ett bredare perspektiv.
Inte sällan beskriver olika fossilintressen prishöjningar på bensin och diesel som en verklig fara för många svenskars ekonomi. Udden är sällan riktad mot oljebolag, oljestater eller oljeoligarker som driver upp priserna. Ensidigt är det energiskatter och iblandningen av biobränsle som dessa aktörer vill stryka eller sänka. De klimatskador utsläppen orsakar talar dessa särintressen mindre eller ingenting om.
Därför är de siffror nyhetssajten Newsworthy nyligen tittat på något som både politiker och alla andra bör ta till sig. Där blir det klart att ökade bensinpriser inte nödvändigtvis drabbar så många privatpersoner särskilt hårt. För många är det frågan om kaffepengar.
Newsworthy antar att genomsnittsbilen drar 0,7 liter bensin per mil. Sajten har även plockat fram data på kommunnivå över körkortsinnehav och antal körmil från myndigheterna Trafikanalys och Transportstyrelsen. Här finns det skäl att ta höjd för vissa osäkerheter, data över bilkörande är svårfångade. Men siffrorna som dessa är baserade på är insamlade vid bilbesiktningarna.
Slutsatsen: Ökade bensinpriser träffar olika beroende på var man bor i landet.
Detta är förvisso ingen nyhet. Bilen används mer där kollektivtrafiken är mindre utbyggd, och avstånden till jobbet större. Men Newsworthys uträknningar ger också en annan bild. Den situation som målats upp verkar inte vara så illa som den beskrivits från en del håll.
Även en prishöjning på 5 kronor litern, från 19 till 24, påverkar stockholmarnas plånböcker mindre än de som bor i Vingåker eller Katrineholm. Den genomsnittliga årskostnaden i Stockholm skulle då öka från 5 200 kronor till 6 600. I Vingåker innebär det en kostnadsökning med 2 900 kronor, från 11 100 till 14 000 per år. I Katrineholm skulle den årliga kostnaden öka från 9 600 kronor till 12 100.
De årliga bränslekostnaderna för vingåkersbornas och katrineholmarnas bilkörning är visserligen nästan dubbelt så stora som de i Stockholm. Men för de flesta handlar detta om inte mer än några hundra kronor extra i utgifter per månad. En sådan kostnadsökning behöver helt enkelt inte innebära något dråpslag för majoriteten av svenskar. Särskilt inte i Stockholm men inte i Vingåker eller Katrineholm heller. Att den förestående reformen av skatteavdragen för arbetspendling kommer att ge starkare stöd till glesbygd men snävare regler i storstädernas närhet är också en rimlig förändring.
Samtidigt bör detta sägas: Inte alla bilar har en bränsleförbrukning på 0,7 liter milen. Enligt siffror från Naturvårdsverket förbränner bilar byggda innan 2009 mer bensin per mil än så. Sådana som är tillverkade därefter har lägre förbrukning. Och även om det är många som lämnat så gamla bilar bakom sig, har inte alla gjort det. För dessa människor är en andrahandsmarknad för bränslesnåla bilar och sådana som körs på el av verklig betydelse. För även dessa bilar behöver bytas ut så att utsläppen sänks.
Inte heller bör man underskatta att förare kan minska hur mycket bränsle som slukas av bilen. De som kör häftigt och ryckigt förbrukar mer än de som tänker till och planerar sin körning.