Vissa erfarenheter sätter djupare spår än andra. I Katrineholm är det nedläggningen av Scanias bussfabriker för omkring två årtionden sedan. Ericssons avslut i kommunen 2015 kan också en del katrineholmare muttra om.
Dessa, och andra, har därför skäl att glädjas lite. Ett solcellsföretag från Järfälla är nyfiket på att expandera sin verksamhet till Katrineholm. Det kunde man läsa om i tidningen nyligen. Bra! Den sortens teknik kan göra nytta i den nödvändiga klimatomställningen. De tunnfilmssolceller som företaget tillverkar kan vara en del av omställningen och bör därför uppmuntras.
Intresset bekräftar inte bara det som redan var känt: När några flyttar ut kan andra flytta in. Tomma lokaler kan få nya hyresgäster. Det kan också innebära en hel del jobbtillfällen för katrineholmarna, men också kringliggande kommuners invånare, om företaget kan hitta rätt kompetens. Även invånare i Vingåker, Flen, Eskilstuna, Nyköping och Norrköping kan ju vara intresserade av jobb i Katrineholm. Politikerna får mest se till så att tågen rullar och vägarna hålls säkra och snöfria.
Men eventuella skatteintäkter från fabriksjobben kommer inte bara tillfalla den katrineholmska skattekistan. De som bor på annan ort, men jobbar i Katrineholm, skattar ju på annat håll. Däremot: om fler jobbar i Katrineholm kan fler välja att äta på stadens restauranger eller handla i de lokala butikerna.
Värt är att hålla förväntningarna på en rimlig nivå. Företaget har uttryckt ett intresse för etablering i vår del av Sörmland. Och Katrineholm är en kommun bland andra alternativ. Järfälla, där företaget redan har liten tillverkning är ett. Arboga och Uppsala är två andra. Dessutom handlar expansionen inte bara om Sverige, företaget bygger nu också en fabrik i italienska Bari.
Företaget måste nu göra sina kalkyler. Och det ekonomiskt dystra läget kan ju sätta käppar i hjulen. Kan bolaget hitta lokaler i Katrineholm som fungerar bra? Och kan man locka rätt personal från närområdet? Det är inte säkert att Katrineholm då är det bästa alternativet för bolagets verksamhet. Och skulle en annan ort "vinna" etableringen bör det inte följas av bitterhet. Däremot bör det i kommunpolitiken, inte bara i Katrineholm, leda till eftertanke. Vad kan man göra för att vår del av Sörmland ska bli mer intressant för fler etableringar? Det får såklart inte slå över i måttlös inställsamhet till företagen – men politikerna kan göra sitt för att förbättra näringslivsklimatet i sina kommuner.
Avslutande reflektion: När enskilda orter är bundna till enskilda och stora aktörer är man många gånger sårbara mot vissa typer av ekonomiska chocker. Går dessa företag eller branscher sedan omkull eller tvingas till omstrukturering slår det hårt mot kommunens invånare. Därför, men också på grund av andra skäl, behövs också många små och medelstora företag av olika sorters affärsgrenar. Störst är inte alltid bäst.