Mer verkstad. Mindre snack. Detta står på Centerpartiets önskelista vad gäller svensk landsbygdspolitik.
Regeringen pratar mest när det gäller landsbygdsfrågorna. Det är budskapet från Vingåkers Robert Davidsson (C), Katrineholms Inger Fredriksson (C) samt Sörmlands C-riksdagsledamot Martina Johansson och partiets ledamot Stina Larsson i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. De tycker att den M-ledda regeringen drar benen efter sig i flera landsbygdsfrågor.
Centerpartiet lyfter fram fler lovvärda ting. Att luckra upp strandskyddet utanför städerna och underlätta för bebyggelse skulle öka landsbygdens attraktionskraft. En reformerad livsmedelsstrategi och regelförenklingar för lantbruk och andra företag på landsbygden hade också varit önskvärt. Det skulle kunna öka lönsamheten för livsmedelsproducenterna och stärka Sveriges motståndskraft när det strular i internationella leveranskedjor.
En del av detta är på gång från regeringshåll. Vissa saker borde kunna genomföras nu – annat behöver behandlas i utredning först.
Sedan finns ett annat problem med dagens regering, som centerpartisterna berör men inte skriver fullt ut. I den senaste valrörelsen utmålade flera partier, däribland några ur dagens regeringsunderlag, ut landsbygdspolitiken att nästan enbart handla om priset på bensin och diesel. Landsbygdspolitik är såklart så mycket mer. Det berör alltifrån skolfrågor till trafikplanering. Vi har sett mycket av detta i Katrineholm, där C varit drivande eller del i att lyfta detta perspektiv. Den dieselpopulism som präglade mycket av valrörelsen ger däremot en bitter eftersmak, särskilt när notan för klimatskadorna ska betalas.
Men även på centerpartisternas önskelista finns sådant som smakar illa efter en stund i munnen. "Gårdsförsäljning", eller "småskalig alkoholförsäljning" är inte ofarligt. Oavsett vad de alkoholromantiska bilderna som spritlobbyn, och dess allierade i riksdagen, pumpat ut för att snedvrida debatten, säger.
De förslag som nu ligger på bordet i socialdepartementet för beredning, och som utreddes för ett par år sedan, begränsar mängden sprit, vin och öl som skulle få säljas till enskilda personer som besöker en produktionsplats (vingård, bränneri, med mera). Dessutom skulle försäljning bara tillåtas i samband med studiebesök. Det skulle antagligen öka de sociala och medicinska skadorna något, men inte så att det vore en ren katastrof. Få skulle påstå annat.
Men frågan om gårdsförsäljning stannar inte vid att vingårdar skulle tillåtas sälja enstaka flaskor vin till enskilda förbipasserande eller studiebesökande. Gårdsförsäljningsförslaget innehåller inte några geografiska begränsningar. Det innebär att bryggerier och brännerier nära eller i städer skulle få sälja flaskor till de som besöker deras verksamheter. Aktörer som har alkoholföretag på landsbygden skulle också intressera sig för att etablera sig närmare städerna.
Det är inte svårt att se hur allt detta skulle spä på redan existerande alkoholrelaterade problem. Följden skulle vara sådant vi redan idag ser för mycket av i Katrineholm, Vingåker, Sörmland, Sverige – sociala problem, medicinska skador och produktivitetsbortfall. På vilka sätt bidrar sådant till att stärka landsbygden?