I Vingåker saknas det både automat och ombud för den som vill köpa tågbiljett. Det kunde tidningen berätta nyligen (24/11). Närmaste ställe att köpa tågbiljett utan egen dator eller mobil är i Katrineholm. Vingåker är antagligen inte ensamt om detta problem. Mindre kommuner och orter missgynnas ofta just så här av myndigheter eller stora företag.

Invändningar finns. Visst är det så att många ändå har en mobiltelefon och dator. Och tågbolag erbjuder digitala kanaler som kan användas i dessa små maskiner. Är det inte nog?

Det stämmer att de allra flesta svenskar äger och kan använda sig av mobiltelefoner eller datorer. Men det är inte så för alla, och det kommer alltid att finnas de som av olika skäl inte gör det, eller kan det. Äldre medborgare handlar det ofta om. Men också människor som kanske inte ännu lärt sig svenska kan ha det svårt att navigera sig fram på svenskspråkiga biljettsajter. 

Och med tiden behöver dessa människor lära sig den nya tekniken. De bör sätta sig ner i lugn och ro, inte när det är bråttom, gärna tillsammans med någon mer nätvan bekant, vän eller familjemedlem och lära sig hur det fungerar. För det är i den här riktningen utvecklingen går. Dessutom sparar det ofta tid och pengar. För mer teknikovana har en del telefonproducenter utvecklat mobiltelefoner av enklare format. 

Samtidigt kan en mobiltelefon gå sönder eller laddas ur. Under de kyligare årstiderna kan batteritiden för mobiltelefoner vara bra mycket kortare. Särskilt om det är äldre modeller. Därför går det inte att helt och hållet låta samhällsviktiga funktioner, däribland tåg, gå över till digitala lösningar. 

Det behöver finnas alternativ till att köpa tågbiljetter digitalt. Resenärer som saknar dessa "smarta" telefoner eller datorer ska inte behöva förlita sig på att närstående eller välvilliga medresenärer kan köpa biljett åt dem.

Bakgrunden till biljettbristen i Vingåker ligger i att SJ förra året plockade bort sina biljettautomater från tågstationen. Det var affärsmässigt begripligt. Bolaget hade förlorat upphandlingen om att köra regionala tåg på sträckan. Mälardalstrafiken, med MTR som entreprenör, skulle ta över ansvaret för resenärerna. Men det gick hänsynslöst snabbt, automaterna plockades bort innan den nya avtalet började gälla. SJ lämnade sina egna kunder vind för våg. Och det var oklart vad som skulle ersätta dem när MTR skulle börja köra tågen.

Och tydligen har inget hänt. De svar som tidningen fått från SJ och Mälardalstrafiken är mer än märkliga. Mälardalstrafiken lägger allt ansvar på SJ. Trots att det är Mälardalstrafiken som ska ta ansvar för resenärerna i Vingåker. Och SJ mumlar något om digitalisering. 

Mälardalstrafiken har inget telefonnummer för bokning av biljett och saknar egna automater. Det digitala bokningssystemet har dessutom en hel del brister som behöver fixas. Bolaget måste kunna visa mer omtanke om sina resenärer än så här – även de som bor i Vingåker. Det ligger i allmänhetens intresse att alla ska kunna välja tåg framför fossilbil. Det minsta Mälardalstrafiken kan göra är att ha ett ombud i Vingåker. Ordna det!