Fritidsgård eller inte? Det är frågan.
Flera partier i Katrineholm vill se fler fritidsgårdar i kommunen, både centralt och i kransorterna. Det har varit ett mångårigt motionerande i stora delar av oppositionen om just detta. Inför förra årets budgetfullmäktige var det i alla fall Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet som tydligt förespråkade fler fritidsgårdar. Denna gång är det i en V-motion frågan om fler fritidsgårdar lyfts.
Fler fritidsgårdar i Katrineholms kommun är en idé att utforska. Ungdomsgården Perrongen som är inhyst i lokstallarna är för en del unga en uppskattad verksamhet. Men det är inte lika lätt för alla ungdomar att ta sig till Perrongen, vilket vänsterpartisterna lyfter fram som ett argument för gårdar på andra platser. Inte heller intresserar Perrongens specifika kreativa aktiviteter varje unge, vilket Centerpartiet framför och har därför tidigare föreslagit flera mindre fritidsgårdar med olika sorters tema – exempelvis motorintresse.
Det är idéer värda att fundera över. Vad är ekonomiskt och kompetensmässigt möjligt? Och vilka effekter kan vi förvänta oss av fler fritidsgårdar?
I oroliga perioder kan det vara bra för unga människor att ha fasta punkter för trygga sociala umgängen. För ungdomar vars föräldrar förlorat jobb, inkomst och vardagsrutiner kan fritidsgårdar vara en behövlig tillflykt. Dessutom är det bättre om ungdomar håller sig till fritidsgårdsaktiviteter än att drälla på McDonalds efter skoltid.
Och det är mycket bättre än att dras in i brottslighet av olika slag. Visserligen ser vi inte den sortens grova ungdomsbrottslighet vi ser på andra håll i Sverige, men de ungdomar som växer upp i vår del av Sörmland kan senare flytta någon annanstans. Unga på glid som fångas upp här kan förhindra skador både här och i andra delar av Sverige.
Samtidigt är det viktigt att politikerna funderar noggrant på hur fritidsgårdarnas verksamheter ska utformas innan man går vidare. För när kriminologerna Jerzy Sarnecki och Helena du Rées 2020 studerade några fritidsgårdars brottsförebyggande effekter var slutsatserna inte positiva. Fritidsgårdarnas besökare hade oftare brottslig bakgrund än de som var aktiva i föreningslivet. Den oftare oorganiserade "gårdsverksamheten" verkade ha bjudit in mer avvikande och brottsliga beteenden.
Det betyder inte att fritidsgårdar är ett slöseri med skattepengar och tid. Det handlar snarare om vilket innehåll dessa gårdar fylls med. Visst finns det en poäng i att fritidsgårdar inte ska vara rakt igenom uppstyrda av vuxna fritidsledare. Det finns en demokratisk övning i att låta ungdomarna vara med att utforma verksamheten. Samtidigt behöver kunniga fritidsledare med gott omdöme finnas på plats och emellanåt styra upp så att ungdomarna inte bara slår dank eller bråkar. Knarkande och drickande måste hållas på långt avstånd från fritidsgårdarna.
Genom god vägledning och någorlunda strukturerade fritidsaktiviteter kan dessa gårdar bli mycket viktiga mötespunkter för ungdomar. Involveras även föreningslivet på olika vis, eller den lokala kulturskolan, ja då kan en fritidsgård utgöra bryggan till mycket konstruktivt.
Så visst. Fler fritidsgårdar kan vara några alternativ för Katrineholm. Men: Vilka aktiviteter ska de fyllas med?