Rubriken är något tillspetsad. Människor behöver inte göra sig redo för zombier, eller levande döda som de också kallas. Därför var det kanske också lite tramsigt att på nyhetsplats skriva om sajten "Bostadslistans" bedömning av Sveriges kommuners beredskap inför en invasion av levande döda.
Inte alla läsare uppskattade tidningens val av ämne. Men inte varje nyhet som rapporteras måste vara gravallvarlig. Även kultur, nöje, sport och lättsamma ämnen behöver ta plats. Inte bara reportage om politiska beslut, våldsutveckling och allehanda orättvisor hör hemma i tidningen.
Men även i populärkulturen kan det dölja sig allvarligheter. Visst kan kannibalistiska odöda och virusburna, rabiesliknande sjukdomar fascinera i fiktionen. Men rädslan för globala och snabbspridande smittor är inte ogrundad. Det var inte så länge sedan vi höll oss hemma från arbetsplatsen och socialt liv för att skydda varandra från covidsjukan. På senare år har även frågor om beredskap vuxit i politisk betydelse. Covidsmittans spridning och en del staters kortsiktighet hindrade också en del leveranser av sjukvårdsmateriel. Krig i Europa har sedan skärpt intresset ytterligare. "Alltid redo" har nog inte varit så här hett på länge.
Men sajtens poängsystem är tämligen oseriöst och svajigt. Att mäta antalet "gömställen" i husvagnar och skogsmark säger knappt något om förutsättningarna att hantera någon storkris. Den långvariga tillgången på livsmedel kan däremot vara av betydelse för överlevnad. Men jag undrar om inte de missade delen om vattentillgång – vid en riktigt allvarlig kris är förorenat (och brist på) vatten en av de största farorna.
Under ett besök i barndomshemmet för några år sedan lyftes frågan: Vad skulle vi göra om vi skulle drabbas av en zombieinvasion? Tanken hade slagit mig förr – kulturen är fylld med referenser till de levande dödas invasion. Filmer, serier och böcker om zombier finns det i mängder. Min far, som också deltog i diskussionen hade inte mycket intresse för genren. Men även han kom igång.
Och även om frågan började i angripande odöda flyttades diskussionen allt närmare kris- och krigshantering. Om det blev stopp på matleveranser eller om det inte längre kom el till gården, vad gjorde man då? Och om en invasionsstyrka, oavsett om det var utländsk makt eller levande döda – hur skulle man reagera?
Att innan krisen funderat över vad som är viktigt, men också ha viss beredskap gällande torrvaror och vatten, kan vara betydande för överlevnaden. Dessutom ska man inte underskatta betydelsen av att kunna namnet på sina grannar eller att vara engagerade i någon lokalförening. För även om man förbereda sig på egen hand, eller inom familjen, så klarar vi oss inte utan hjälp. Ingen kan allt, men några kan mer. Det är i varje fall några av mina slutsatser av att 2015 ha lyssnat på beredskapsföreläsaren Herman Geijers sommarprat. Han hade då hållit i kurser om "zombieöverlevnad" inom ramen av Arbetarnas bildningsförbund (ABF), och tog många lyssnare med storm.
Vi kan inte vara redo för varje fara eller risk. Men vi kan fundera, planera och förbereda oss så gott det går. Det kan minska risken för att vi i ett krisläge paralyseras eller i värsta fall inte ser faran. Vi kan börja med frysa in några liter vatten i frysen, köpa hem lite fruktkräm och skriva ned viktiga telefonnummer på en papperslapp. Det som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) föreslår i broschyren från 2018 "Om krisen eller kriget kommer"
Det skadar inte heller att lära känna grannen bättre. Det är en bra start.
