Marie Selander frågar sig i ett svar på min insändare den 5/9: ”Hur kan du göra dig till tolk för hur pionjärerna vid Medborgarskolan skulle känna inför det som händer idag?” Varför skulle jag inte kunna göra det? Är jag särskilt olämplig för uppgiften? Berätta gärna vad som diskvalificerar mig. Jag trodde att var och en får utveckla sina tankar och idéer fritt, och mottagarna får sedan fritt avgöra vilken bäring de har.

Selander berättar att ”inför sommaren 2020 var två kurser planerade i samarbete mellan Åsa folkhögskola och Kulturföreningen Fogelstad, nämligen dels en Värdinnekurs för blivande guider samt kursen ’Fogelstad – kvinnohistoria, samhällsengagemang och empowerment’.

Tyvärr ställdes dessa kurser in på grund av covid-19.”

Det var förstås beklagligt, men för Selander innebär det att jag kastar sten i glashus. Jag fattar ingenting! Visserligen har jag arbetat som rektor på Åsa i många år, men det är åtta år sedan jag slutade. Så vad menas?

Rubriken för Selanders insändare är: ”Försöker Lundin splittra oss offentligt?”

Alls inte. Det jobbet sköter uppenbarligen de olika grupperna bäst själva. 

Det fanns – och finns– inga onda avsikter med mitt inlägg. Det som föranledde att jag gav luft åt mina tankar, var det faktum att huset kostar pengar dels i form av själva inköpet och dels i form av underhåll och kapitalkostnader. För oavsett ur vems kassakista pengarna tas, så innebär – ur ett samlat Fogelstadperspektiv – varje krona till fastighetsunderhåll en krona mindre till verksamhet, till exempel i form av musikteater, kurser, utställningar etc. För egen del skulle jag, åtta dagar i veckan, föredra verksamhet framför taktegel. Den hållningen tror jag pionjärerna på Medborgarskolan skulle gilla!