Fick av Bildningsnämndens ordförande, Ulrica Truedsson (S), ett svar på min insändare angående kompensatoriska insatser i skolan.
När jag läser svaret förvånas jag över bristen på argumentation utifrån mina påpekanden. 

Jag skriver i min insändare (kortfattat här) att för att förbättra svenska skolelevers Pisaresultat behöver kraftigare kompensatoriska insatser sättas in tidigare – framför allt vad gäller språkutveckling. Jag skriver även att utomeuropeiskt födda föräldrar måste inse att deras språkutveckling även påverkar barnens språkutveckling.

Vi och jag vet att det görs insatser redan idag, men resultaten dröjer. Dröjer mer än som är önskvärt för individ och samhälle. Att då vantolka våra tidigare initiativ som att vi inte vill ha kompensatoriska insatser i förskolan utan enbart i förskoleklass och i låg och mellanstadium är ett lågvattenmärke av rang. 

Ett rimligare svar från en ödmjuk makthavare hade väl varit: Jo vi ser också behovet av ytterligare resurser men vet inte riktigt hur vi ska lösa det.

Jag kan tycka det är trist att partiet (S) nu ansluter till Socialdemokratins nationella argumentationsteknik, vi har aldrig gjort fel – det är andra som gör det. Det vill säga: Vi har alltid gjort rätt och gör så även idag. Förslag till förändring eller för den delen utveckling kommenteras med "...kritiserar vad som faktiskt görs, istället för att försöka dra billiga poäng". Jag har läst samtliga handlingar från Bildningsnämnden under åren 2019-2023. Jag har läst kvalitetsrapporten 2022 – 2023 och utifrån dessa dokument kan jag nog dra betydligt fler politiska poäng än vad jag påstås ha gjort i min insändare.