En av fyra niondeklassare kan varken läsa eller räkna ordentligt visar de senaste PISA-resultaten som släpptes nyligen. Det är siffror som förfärar. Tiotusentals ungdomar i varje årskull kommer att ha svårt att ens få ett vanligt jobb. I ett digitaliserat och högteknologiskt land som Sverige kräver även industrijobb minst en gymnasieexamen.
I Katrineholm är det bara fyra av fem elever som är behöriga till gymnasiet när de slutar nionde klass. En mycket stor del av de som misslyckas har föräldrar födda utanför Europa. Många av dessa elever har redan i låg och mellanstadiet problem med att klara av de grundläggande kunskaperna i svenska och matematik.
Är detta förvånande? Både ja och nej. Ja, det är förvånande att kompensatoriska insatser inte sätts in mycket tidigare än idag. Idag sätts insatserna in från årskurs sju, det vill säga man har redan förspillt sex års skolgång. Liberalerna har vid ett flertal gånger krävt kompensatoriska insatser redan från årskurs ett men fått avslag.
En stor del av barn till utomeuropeiska föräldrar har gått sex år eller mindre i skolan. De lever i familjer som saknar lästradition, familjer som oftast pratar sitt modersmål i hemmet med familjen. Familjer som ofta tittar på TV-kanaler från hemlandet och så vidare.
Så vad gör vi då för att fler barn ska ha godkända och höga betyg när de slutar nian? Liberalerna vill uppmana bildningsnämnden att sätta in kompensatoriska insatser redan från förskoleklass. Vi vill också bli tydligare i föräldraansvaret. Det vill säga att varje förälder förstår konsekvenserna för deras barn om de inte lyckas i skolan. Varje förälder måste förstå att deras egen språkutveckling inte bara är bra för dem själva utan framför allt för deras barn.
Sverige kan inte prestera i topp i PISA om inte kunskaperna hos invandrare och deras barn höjs.