Slutreplik till insändare ”Nu saknas ”bara” resurser och personal”, av Hult/Wahlund (L), publicerad den 2 maj.
Återigen ett insändarsvar från Hult/Wahlund (L), återigen endast utan svar på mina ställda frågor. Skribenterna undrar var jag läst att de inte talar om elever med problem. Det är inte alls svårt att förstå. De fortsätter att prata om betyg och ordning, vilket ju är bra för skolarbetet. Men min främsta fråga var: När når eleven sin fulla potential? Får inget svar på den frågan. Är det inte viktigt för Hult/Wahlund (L)? Kanske inte, men för mig är det viktigt, jag tror nämligen inte att någon kan bedöma den exakta tiden för den fulla potentialen. De goda, ”bra” betygen är naturligtvis viktiga. Där finns det resurser i form av behöriga lärare som ger kunskap på ett pedagogiskt vis, jag har naturligtvis inget emot det, oavsett hur mycket Hult/Wahlund (L) försöker bevisa motsatsen.
Skolan blir inte mer jämlik av höga betyg. En jämlik skola kräver ett jämlikt bemötande. Har vi inte ett jämlikt bemötande skapas en elitmiljö där den som inte känner en social trygghet lämnas åt sidan. När en elev inte ”hänger med” eller inte ens orkar ta sig till skolan på grunda av otrygghet eller rädsla, då behöver skolan andra verktyg än läxhjälp. I det arbetet behövs en samordning av resurser: föräldrar, skolpersonal, myndigheter med flera. Med andra ord, ingen skall ställas utanför, varje elev ska ses som den unika individ som, med eller utan goda betyg, har rätt att bli jämlikt bemött.