Det föregår en diskussion i Vingåkerspolitiken om att bygga eller inte bygga ett sportcentrum. Det är, som så mycket annat, en ekonomisk diskussion: har vi råd att bygga ett sportcenter? Men frågan är ju: har vi råd att låta bli.

Planerna är ju ännu, vad jag förstår på beredande nivå. Och visst, det är viktigt att prioritera rätt. Frågan är bara vad som är rätt. Fast kanske finns det i frågan inget som är fel…

Vård, skola och omsorg är viktiga områden i en kommunal verksamhet. Jag tror inte att någon säger emot detta. Men föreningsliv och integration är även de viktiga att prioritera. Tommy Björkdal (VTL) är mångårig ledare av fritidsgårdsverksamheten i kommunen. Han har givetvis god kännedom om hur viktigt det är med aktiviteter för barn och ungdom. Robert Skoglund (S) är en god förespråkare för socioekonomisk verksamhet för att främja barn och ungdomars goda hälsa. Dessa två borde inte behöva stå emot varandra.

Ett sportcenter skulle kunna betyda mycket för barn och ungdomsverksamheten i Vingåker. Istället för att ”drälla runt och göra ingenting” kunde centret, inte minst vintertid, skapa förutsättningar för en meningsfull framtid. En hall som kan rymma budo, brottning, tyngdlyftning, handboll, volleyboll med flera barn och ungdomsverksamheter. Flera av dessa behöver lokaler som motsvarar intresset.

Ekonomi är svårt. Men det går att ordna och jag är säker på att våra politiker kan lösa finansieringen, inte minst genom att planera billigare och bättre. 

Robert Skoglund(S) har rätt när han säger att Vingåkerspartiet är emot. I en prioritering mellan pengapolitik och socioekonomi där frågan är så viktig kan man inte säja både ja och nej. Är man inte för är man emot. Jag är för.