Den senaste veckans skriverier om ledarskapet i Vingåkers kommun visar på att väldigt lite har hänt det senaste året. Det är drygt ett år sedan Katrineholms-Kurirens uppmärksammade artikelserie om det destruktiva ledarskapet i kommunen publicerades. 

18 visselblåsare gjorde sina röster hörda i artikelserien om brister i ledarskapet, rutiner och följsamhet av lagstiftning. Trots det och avslöjandet att minst sex chefer/högre tjänstemän köpts ut, kommenterade politiken hela artikelserien som "en storm i ett vattenglas" och försvarade ledarskapet med att "vi gillar hårda nypor", vilket snabbt dödade alla möjligheter till vidare samtal och åtgärder. 

Dialogen uteblir då rätten att visa sina hårda nypor premieras och det berömda högt-i-tak kompletteras med ett lågt placerat glastak. En sund värdegrund och god dialog ersätts med oro och rädsla för att stöta sig med fel positioner, bestraffning och stagnation. Så bildas en tystnadskultur. 

För den uppmärksamme går det att skönja ett mönster i chefer och politikers kontakt med media när det hänt något. Detta genom att ständigt uttrycka sig "jag känner mig trygg". De känner sig trygga oavsett om de har chefer som medvetet bryter mot lagar, som medvetet är jäviga och gynnar sig själv eller som medvetet bryter mot arbetsmiljölagar och överenskomna rutiner. Brasklappen till medarbetarna är att "det är ledsamt" att de inte upplever saker och ting på samma sätt som chefer/politiker.

Det politiken missat är att med en kommunledning med hårda nypor skapas en organisation med hårda nypor. Ett beteende som sipprar uppifrån och ned. Först till samtliga chefer för att sen sprida sig hos medarbetarna vilket i slutändan kan få påverkan på brukare, företagare och invånare.

Enkel matematik