Katrineholm befinner sig mitt upp i arbetet med framtagande av den nya översiktsplanen och framtidsplanen 2050. Uppdateringen är välbehövlig och vi kan konstatera att en del av de frågor som Vänsterpartiet har drivit nu finns med i det kommande förslaget. 

I Vänsterpartiets förslag till kommunplan har vi tidigare skrivit bland annat att ”planeringen av bostäder på landsbygden bör huvudsakligen inriktas mot befintliga tätorter och längs stråk som trafikeras av kollektivtrafik. Där kan kollektivtrafiken säkras och utvecklas. Andra alternativ innebär att planera för ökat bilberoende och ökad miljöbelastning”. 

Vidare anser vi även att ”förtätning med blandade funktioner är en huvudstrategi och grund för att skapa en hållbar stad”. Att man i arbetet med översiktsplanen har kommit fram till samma ståndpunkter är därför välkommet. 

Ett problem dock med dylika dokument och planer som tas fram är att de ofta innehåller inarbetade motsättningarna. Det är många som vill att just deras hjärtefrågor kommer med vilket bidrar till att skapa ståndpunkter som kan stå i motsats till varandra. Så även i detta fall. 

I förslaget skriver man ”att landsbygdsutveckling ska främst ske längs de befintliga kommunikationsstråken med kollektivtrafik, och naturvärden och biologisk mångfald ska skyddas”, men samtidigt öppnar man upp för strandnära utveckling i områden som saknar infrastruktur och kollektivtrafik. De här två ståndpunkterna blir inte kompatibla i en översiktsplan. De föreslagna LIS-områdena (Landsbygdsutveckling i strandnära lägen) innebär risk för negativa konsekvenser för strandmiljöer med sina natur- och friluftsmöjligheter samt ett upphävande av strandskyddet. 

Förslaget om LIS-områdena är ett förslag som drivits av den politiska majoriteten i Katrineholm och jag antar att det är en fråga de inte vill släppa. Därför finns den kvar i det förslag som nu är ute på remiss.

Jag delar även ledarsidans synpunkter i Katrineholms-Kuriren på befolkningsutvecklingen och förordar en mindre ambitiös målsättning. Vi har ju sett hur målsättningen om att nå 40 000 invånare i kommunen till 2030 ser ut att gå i stöpet. Från 2012 till 2020 ökade Katrineholms invånarantal med i snitt 261 personer per år. Därefter har vi haft en negativ befolkningsutveckling och minskade med 160 personer under 2022. Nu räknar man med en befolkningsökning med 12 000 personer till 2050, en tillväxt med 450 personer per år. Tittar vi på siffrorna för de senaste tio åren så ser vi att det är en orealistisk siffra och behöver justeras nedåt.