Svar på Sverigedemokraterna replik 27/10 "Viktigare med vård än att folk ska lära sig streetdance".
När Sverigedemokraterna ställer kultur och utbildning mot vård vinglar resonemanget. Det blir som att ställa nytta mot glädje. Kärlek mot hälsa. Polis mot ungdomsverksamhet. Är det motsatsförhållanden eller kompletterande faktorer som skapar ett gott liv, eller ett gott samhälle?
Statistiken talar sitt tydliga språk: låg utbildningsnivå leder till ohälsa och tidigare död, ofta på grund av en ohälsosam livsstil och okunskap kring vård och samhälle.
I det sammanhanget är det viktigt att veta att Region Sörmland har den lägsta utbildningsnivån i landet. Skillnaden i livslängd mellan en man i Sverige med endast grundskoleutbildning och en man med gymnasieutbildning är tre år. Livslängden ökar i genomsnitt ytterligare tre år med en eftergymnasial utbildning. Enligt SCB:s statistik gäller samma sak för kvinnor. Utbildning leder alltså till ökad livslängd och mindre belastning på vården.
Åsa folkhögskola genererar mer pengar till regionen än vad den kostar. I en verksamhet där varje investerad krona ger en samhällsbesparing, till exempel i minskat utanförskap, tycker alltså SD att pengarna ska dras in. Folkhögskolan skapar förutsättningar för människor där Komvux utbildningsform inte passar, att ta sig vidare till högre studier eller arbete.
Men kulturen bidrar väl inte med något gott? Enligt en anekdot från Andra världskriget fick Storbritanniens premiärminister Winston Churchill frågan om kulturanslagen inte borde minskas för att istället gå till krigskassan. Churchill ska ha svarat: ”Vad har vi då att slåss för?”
Kulturens kraft är meningsskapande. I ett sekulärt samhälle berikar den våra liv, främjar förståelse och inkludering, och skapar en plattform för kreativitet och nyskapande.
Konkret fungerar kulturen i dess olika former som ett smörjmedel för demokratin, mycket tydligt illustrerat i rapporten Culture and Democracy: the Evidence som tagits fram för Europakommissionens räkning. I rapporten fastställs kopplingen mellan kulturlivet och civilsamhället och delaktigheten i rörelser med demokratin i stort. Människor som är aktiva i kulturlivet visar sig vara samma personer som aktiverar sig för demokratin.
För att bygga ett starkare, mer kunskapsrikt samhälle måste vi investera i kulturen. Så formar vi en framtid där kulturen är en resurs och en nyckel till att förstå och forma världen omkring oss och stärka demokratin i oroliga tider, där allt fler lockas av auktoritära idéer. Där har folkbildningen och folkhögskolor i över 150 år haft och har en viktig roll att spela!
Från Åsa folkhögskola:
Linus Larsson
Hubert Hansson
Anita Eriksson
Annina Äikäs
Annelie Strindberg
Morgan Hammarlund
Stefan Ilic
Ann-Sofie Blom
Sussie Holmgren
Jon Karlsson
Tamara Karlsson
Linn Benediktson
Charlotte Kvarnhem
Lena Rosén Schlaug
Monica Andersson Seger
David Ehrlin
Catarina Salomonsson
Marie Stolperud
Från Eskilstuna folkhögskola:
Agnetha Roisko
Dan Eriksson
Agne Helg
Mathias Carlstedt
Ulf Rehnholm
Stefan Möller
Åse Björkman
Anna-Maria Hilborn
Kim Hedin
Johanna Gilljam
Lena Ahl
Alex Fridunger
Anton Engvall
Partrik Danielsson
Mårten Carlson
Pernilla Nyström
David Lindh
Mattias Borgh
Karin Lerwall
Ulrika Palmström