Brytning av Gropptorpsmarmor har pågått sedan 1100-talet, men den första tillverkningen av marmordetaljer påbörjades runt 1900-talets tidiga början. 1918 bildades Gropptorps Marmor AB, och 1937 började Marmorbyn byggas upp.
1970 lades bruket ned.
I bygdegården, som för övrigt är ovanligt vacker med all sin marmor, fanns tidigare ett bibliotek. När det lades ned stod lokalerna tomma. 2012 fick Kulturgruppen, som består av pensionärer, tillgång till gamla biblioteket. Efter att ha röjt ut tre kubikmeter böcker och målat om och fixat till fick de en bra lokal för sina aktiviteter.
Men också utrymme för något annat. Och det var då som ett museum för marmor i bruksorten Marmorbyn blev aktuell.
Uno Karlsson, som är ordförande i Kulturgruppen, Bengt Johansson och Torgny Eriksson tar emot KK för att visa upp museet. Vid en första visning av museet för Kulturgruppen var det 43 personer, och fick delas in i smågrupper och några ville knappt gå därifrån. Även skolklasser har fått komma och få en lektion i marmor och Marmorbyns historia.
Och som Uno Karlsson säger; det är många som inte vet varför Marmorbyn heter Marmorbyn, och att innan uppbyggnaden av såväl tillverkning som byggnationen av Marmorbyn var det ett skogsområde.
För att få in marmorsaker som tillverkats på bruket har de bokstavligen varit runt och knackat dörr och när ryktet om ett museum spritts har det även fått in saker av folk som kommer och skänker.
En del skänker, andra lånar ut. Och det är många fina saker som visas upp på det lilla men naggande goda museet. Mortlar, så klart, smycken, olika kontorsredskap med mera, med mera.
Museet kan bli något av en liten turistdragare så småningom. För än har det inte officiellt öppnat, utan det kommer att ske in på nästa år.
Hur det blir med öppettider blir också en senare frågor. Viktigt är att de som tar emot i museet kan sin historia, så det lär bli någon kurs. Och flera i Kulturgruppen har arbetat på bruket och finns representerade på museet.
Levande historia i högsta grad.