Järvenskolan i Katrineholm har strax över 1000 högstadieelever.
Järvensskolans öppna ljusa matsalshav har stillnat efter dagens lunchservering, men skratten och ropen ekar från ett gäng ungdomar som spelar pingis.
Trots att skolan har drygt 1 000 elever är det långt ifrån alla som slår sig ner vid något av borden med en tallrik mat under lunchrasten. Varför? Skälen till det kan se olika ut, säger skolkuratorn Sofie Dahl.
– Ibland kan det vara så enkelt att man inte gillar det som serveras den dagen. Men det kan också handla om grupptryck eller att man hellre går ner på stan och köper nåt. Även om man inte gillar dagens rätt, finns det alltid ett vegetariskt alternativ och ett buffébord där man kan plocka ihop sin egen pastasallad, säger Sofie Dahl.
Det blir en dipp när man börjar på högstadiet och vi både ser och hör att många elever inte går till matsalen.
Anette Lidman-Thelin
Skolsköterska
Järvenskolans kökschef Michael Mena har arbetat inom kommunens måltidsverksamhet sedan 2008, sedan 2014 på högstadiet. De senaste åren har matgästerna på skollunchen minskat drastiskt.
– När vi kollade statistiken tidigare i höstas såg vi vilken stor skillnad det är nu, jämfört med för fem år sedan. 2019 när vi serverade Tallås och Söder i Kupolen kunde vi ligga på 80-85 procent som åt lunch, nu är vi ju nere på 50 procent ibland, säger han.
Två timmar per dag serveras skollunchen. I matsalen finns 370 platser plus några sidorum för de som vill sitta undanskymt. Trots att Järvenskolan har strax över 1 000 elever är det i bästa fall 900 som äter skollunch.
– När det är som sämst kan det vara 400 – 500, det beror på vad det är för mat. Sen är det ett mörkertal, en del tar mat två gånger och många tar bara knäckebröd. Det finns ingen exakt statistik, vi räknar tallrikarna för att se hur många som har varit och ätit i matsalen.
När det har varit väldigt lite elever i matsalen och ätit, så ser man ju att det är betydligt stimmigare på eftermiddagen. Då är blodsockernivåerna nere i källaren nånstans.
Michael Mena
Kökschef
Vissa dagar äter inte ens varannan elev. Vad tänker du om det?
– Det är katastrof. Det som är så tråkigt är att man inte tar mat för att mätta sig, utan allt måste vara så gott. Annars äter man inte. En annan kan ju ta mat bara för att överleva dagen, men det gör man inte i skolan idag. Då struntar man hellre i att äta. Sen ser vi att kompistrycket är jättestort, och det gäller både killar och tjejer. Är det två som inte vill äta så väljer den tredje också att strunta i det.
Michael Mena menar att säkra kort, som till exempel halvfabrikat som pannkaka, alltid går hem.
– Nya rätter tar tid innan det funkar. Sen känns det ledsamt när vi lägger tid och kärlek på att laga mat från grunden som de inte vill ha, till exempel köttgrytor, pastasåser och fiskgratänger. Vi försöker att inte laga mer mat än vad som går åt, men det är svårt vissa dagar, konstaterar han.
Ibland kan det vara så enkelt att man inte gillar det som serveras den dagen.
Sofie Dahl
Skolkurator
– Man kan ju se en del som lägger upp en liten potatis och en grön ärta på tallriken och då tänker man att ”Jaha, och det där ska du bli mätt på idag”. Det är ju så svårt, för vi vet inte hur vi ska nå fram till dem. Vissa dagar, när det har varit väldigt få elever i matsalen och ätit, så ser man ju att det är betydligt stimmigare på eftermiddagen. Då är blodsockernivåerna nere i källaren nånstans.
Två gånger per år mäts matsvinnet i kommunens skolbespisningar. Högstadiet toppar ligan.
– Tyvärr är det så. Det är många kronor som försvinner ner i soporna. Inte nog med att vi köper hem maten för dyra pengar, det kostar att göra sig av med svinnet, säger Michael Mena.
Hans målsättning är att eleverna till varje pris ska få i sig något, för att orka skoldagen.
– En del har bråttom härifrån, för att hinna ner på stan och köpa energidryck eller till Donken (red. anm. McDonalds). Hinner man ner till Donken är det ju jättebra, för då får de i sig nåt i alla fall. Men den där energidrycken som ska drickas hela tiden gillar jag inte.
Anette Lidman-Thelin, Sofie Dahl och Michael Mena på Järvenskolan.
Budskapet om hur viktigt det är att äta för att orka skoldagen har hamrats in i decennier, och det görs fortfarande. Kuratorn Sofie Dahl bekräftar att ungdomar som inte äter lunch sedan länge varit en utmaning på högstadiet- Hon får medhåll av kollegan Anette Lidman-Thelin.
– Det blir en dipp när man börjar på högstadiet. Vi både ser och hör att många elever inte går till matsalen. På låg- och mellanstadiet har man speciella platser, går tillsammans och klassläraren följer med till matsalen. Här är det ju inte riktigt så, man ska klara det själv, säger hon.
Smalhetsen i sociala medier, med influencers som normaliserar extrema kroppsideal, kan trigga ett ätstört beteende.
– Det är klart att normen i samhället påverkar. Det finns ju tyvärr ett smalhetsideal som våra ungdomar möter på sociala medier och som de kanske blir påverkade av omedvetet. Det kan ju bidra till att man väljer att avstå från att äta. Influencers skapar normer för hur man ska vara och eleverna är i en känslig period i livet när man letar efter sig själv, säger Sofie Dahl.
Hon betonar att det här finns ett föräldraansvar att axla.
– Det handlar ju också om hur man pratar om mat hemma. Har man föräldrar som pratar mycket om att gå ned i vikt, så lär man ju barnet det också.
För skolkuratorn Sofie Dahl och Anette Lidman-Thelin är stommen i deras uppdrag att stämma av hur det ser ut med kost, sömn och motion när de träffar eleverna. Ständigt, genom föreläsningar, gruppsamtal och enskilda samtal, lyfts vikten av att fylla på med näring för att orka, prestera och må bra.
Anette Lidman-Thelin vet att det finns elever som inte alltid äter lunchen.
– Då får man ge tips och råd hur man kan tänka kring maten. Många kanske även skippar frukosten. Det kan också vara så att föräldrar inte har koll på att barnet inte äter i skolan, säger hon.
Man kanske inte ställer frågan ”Vad har du ätit idag?”, men det borde man göra.
Anette Lidman-Thelin
Skolsköterska
För att vända problemet med elever som skippar frukost och lunch, krävs delad vårdnad mellan skolan och hemmet.
– Man kanske inte ställer frågan ”Vad har du ätit idag?”, men det borde man göra. Jag tror det är viktigt att ha en öppen dialog om mat hemma. Sen är det kanske inte som förr då man åt en gemensam middag på kvällen. Alla har olika aktiviteter och tider att passa och ibland kan det var så att tonåringen kommer hem och får fixa mat själv, konstaterar Anette Lidman-Thelin.
Skolmatsedeln för vecka 51.
Vill du läsa andra delen i Kurirens serie om skolmaten hittar du den här.
