Som Kuriren nyligen har berättat, så ska kedjan Arken zoo ta över Djurmagazinet på Lövåsen. Butiken öppnar i ny regi den 1 februari.
– Även om vi haft franchise, har det här varit en egenägd butik i alla år. Nu har vi sålt till Arken zoo och den enda som blir kvar är min dotter Emma, som kommer att fortsätta att jobba i butiken efter sin mammaledighet, berättade Mia Lind.
"Nu har vi sålt till Arken zoo och den enda som blir kvar är min dotter Emma"
Mia Lind
Men den som hoppas på en stor utförsäljning hoppas förgäves:
– Arken zoo tar över i stort sett hela vårt lager, förklarar Mia Lind.
När nyheten publicerades kom en flodvåg av reaktioner från butikens kundkrets:
– Jag fick så många gråtemojis och bestörta kommentarer. Folk har blivit ledsna och gråtit och det är klart att det känns tungt. Jag har trogna stammisar som följt med sedan Stortorgettiden, berättar hon.
I personalrummet får de franska bulldoggarna Doris och Sofia glädjefnatt när matte kommer med en reporter i släptåg.
– De är jätteroliga och jättejobbiga, säger Mia Lind och skrattar.
Föser sedan vänligt, men bestämt, ner Sofia från stolen som hon paxat på hundars vis. Ute i butiken är det den lika franska bulldoggen Gertrud som håller hov. Det är hon som har sett till att Mia Lind de senaste åren har kuskat land och rike kring.
– Jag blev tvungen att lova uppfödaren att ställa ut Gertrud, annars fick jag inte köpa henne. Nu brinner jag för att åka på utställningar och det är med hundarna som mitt nya liv har börjat. Det är jättekul!
Sitt grundmurade djurintresse har Mia Lind haft sedan barnsben.
– Det kan inte ha varit lätt för min stackars mamma, för jag hade alla tänkbara djur som barn: vandrande pinnar, zebrafinkar, undulater, hamstrar, kanin och duvor. Ett tag hade jag 13 olika djurarter på flickrummet.
Som tonåring bestämde hon sig för att hon skulle jobba i Katrineholms zoologiska affär, som då drevs av Bertil och Kerstin Wehlin.
– Jag slutade aldrig tjata. Varje gång jag var inne och handlade frågade jag Bertil och till slut utbrast han: "Men du var den envisaste människa jag träffat på, du får väl börja då! Jag gick in på heltid direkt och de tog in mig som en familjemedlem. Många trodde nog att jag var deras dotter, säger Mia Lind med värme i rösten.
Dråpliga historier finns det gott om i minnenas arkiv. Som den svartsjuka kakaduan Oscar, som älskade sin husse Bertil lika mycket som han avskydde Mia. Det blev stort drama när Kuriren kom för att plåta till den årliga julhälsningen i tidningen.
– Bertil envisades med att Oscar skulle vara med på bilden, men jag protesterade, eftersom jag visste hur svartsjuk han var. Bertil sa: "Äsch vad larvig du är. Oscar gör ju ingenting!". Det slutade med att kakaduan fällde ut sina vingar, anföll mig och högg mig i ryggen. Efter det hade vi kaniner på julfotona.
En annan minnesvärd dag var även den av det vintriga slaget. Då upptäckte en anställd vad hon trodde var en gerbil, en ökenråtta, sitta och huttra vid en soptunna utanför butiken.
– Hon störtade ut och hämtade gerbilen och undrade hur i hela friden den lyckats rymma från buren. Det visade sig vara en rätt chockad skogsmus som hade fått komma in i värmen, berättar Mia Lind och skrattar.
Även om skogsmusen raskt återfick sin frihet, har Mia Lind under årens lopp som zoohandlare räddat ett oräkneligt antal smådjur.
– Oj, det är allt från marsvinsungar som jag nappat nätter igenom, till djur som folk lämnat i butiken för att sedan smita iväg. En gång ställde någon in en hel fågelbur med fåglar i.
Våren 2015 gick zoohandlaren Bertil Wehlin ur tiden och Mia Lind tog över verksamheten.
När hon får frågan om det finns ett stråk av vemod i att skiljas från ett så långt livskapitel, kan hon inte hålla tårarna tillbaka.
– Jag vill ju det här och det kommer att bli bra, men känslomässigt är det jättejobbigt. Mina kunder har varit med så länge att de är som en familj. Men man måste våga ta klivet.
Till skillnad från Sickan i Jönssonligan har Mia Lind ännu inte en glasklar plan över vad hon ska göra. Det får framtiden utvisa.
– Jag ska bli både mormor och farmor, så den här sommaren ska jag bara vara ledig. Jag ska ta igen allt det där som jag tidigare inte haft tid med, som att gå på hundkurser och vara ute i skogen. Först ska jag ha en välförtjänt semester, sen står jag till arbetsmarknadens förfogande, konstaterar Mia Lind.