Industribranden i Värmbol var så kraftig, att brandmän från både Vingåker och Norrköping behövde kallas in. Dessutom larmades även en regional insatsledare till platsen. "Det gör man bara när en brand är riktigt stor, eller komplicerad", säger Daniel Rosenlund som blev inringd till jobbet, den där kvällen i april.
Måndagen den åttonde april i år är Daniel Rosenlund, insatsledare hos Västra Sörmlands räddningstjänst, ledig. Strax efter 18:30 blir han dock inringd till jobbet – kollegorna behöver förstärkning. Det han inte vet då, är att ett räddningsarbete som kommer att sträcka sig ända in på onsdagsmorgonen, väntar honom och kollegorna.
För oss var det här ingen vanlig dag på jobbet.
Daniel Rosenlund, Västra Sörmlands räddningssjänst
Så fort brandmännen rullat ut från stationen syns den mörka rökpelaren tydligt mot himlen.
– Man förstår att det brinner för fullt, frågan är bara vad som brinner. Man hinner tänka "Är folk i fara?", "Behöver vi rädda någons liv?" Det är prio ett, säger Daniel Rosenlund.
Ganska direkt förstår räddningsstjänsten att branden i Värmbol är allvarlig. En kraftig rökpelare syns över hela staden, och flertalet inringare har larmat till SOS.
När insatsledaren anländer till platsen, några minuter efter att larmet inkommit vid 18:30-tiden på måndagskvällen, ser han lågor slå ut genom taket. Branden är fullt utvecklad. Bilden är tagen dagen därpå, när branden fortfarande rasade i industribyggnaderna.
Det visar sig att inga människoliv är i fara – däremot ligger ett flertal verksamheter i direkt anslutning till branden, och en av byggnaderna som brinner rymmer lithiumbatterier och fordon av olika sorter.
Två av fordonen som räddas ur den brinnande byggnaden, tillhörde Richard och Malin Åkesson. Därinne hade de hyrt ställplats åt sin motorcykel samt sin sju meter långa husbil, värd drygt en halv miljon. Nu såg de sommarens Norgesemester gå upp i rök – istället väntade ett försäkringsärende.
Richard och Malin Åkesson såg bokstavligen hur den stundande Norgesemstern gick upp i rök, när deras rökskadade husbil kördes ut ur den brinnande byggnaden där de hyrt ställplats. "Något av det värsta var att förlora alla små tillbehör, slangar och kopplingar. Där får man börja om på ny kula", berättar Richard Åkesson.
– Det känns tungt, naturligtvis. Det jobbigaste är nog tidsaspekten: det är många helger man står utan husbil och det är ju säsong snart, sa Richard Åkesson då.
Men det gick oväntat smidigt att få ersättning för den förstörda husbilen, anser Richard Åkesson. Nu återstod bara ett hinder mellan dem och semestern: hur skulle de hitta en ny husbil inför sommarsäsongen, med så kort varsel?
– Vi åkte till Dalarna för att kolla på en Burstner från 2008, liknande den vi hade, på vinst och förlust. Men den såg bra ut så vi slog till, med bara tre veckor kvar till semestern, säger Richard Åkesson och fortsätter:
– Vi frågade oss om vi ens skulle åka till Norge, vi hade knappt hunnit prova husbilen vilket kändes lite sådär. Men vi åkte iväg, och det blev jättelyckat! Ibland har det onda något gott med sig.
Denna vackra vy mötte Richard och Malin Åkesson i Storfjorden, strax norr om Ålesund, dit de styrde kosan efter att ha köpt en ny husbil.
Nästa stora problem för paret Åkesson, efter att både husbil och ställplats tagit rejäl stryk av indsutribranden, är att hitta en lämplig ställblats åt den nya husbilen. "Där vi bor är uppfarterna små, en sju meters husbil går precis in på uppfarten. Jag letar fortfarande ställplats, men i värsta fall får den stå på uppfarten över vintern", säger Richard Åkesson.
"Ibland har det onda något gott med sig", konstaterar Richard Åkesson, efter att ha fått god hjälp från försäkringsbolaget.
Det har nu gått fyra månader sedan branden, och det är första gången Daniel Rosenlund är tillbaka på platsen där allt hände.
– För oss var det här ingen vanlig dag på jobbet. Vi har drygt en så här stor brand per år. Men det finns ingen räddningstjänst som är van att hantera jättestora bränder, och det här var verkligen en stor brand, säger han.
Släckningsarbetet försvårades av lokalernas komplexitet, då det var svårt för brandmännen att få en uppfattning om hur stora lokalerna var.
Man måste förstå vilka risker som finns, kan vi verkligen skicka in personal? Hur länge har det brunnit? En stålkonstruktion kan ge vika ganska snabbt, och man måste alltid tänka på den egna personalen.
Daniel Rosenlund, Västra Sörmlands räddningssjänst
– Vi var tvungna att skydda det som inte brann. I den stora byggnaden fanns plastbackar, lastbilar och kontor. Det hade blivit en otroligt mycket kraftigare brand och mycket mer rök om det hade fattat eld, säger Daniel Rosenlund och fortsätter:
– Ganska omgående fattas ett beslut om att Värmbols legolackering ska stå kvar, det säger sig själv att det finns farliga ämnen där. Den typen av brandrök blir otroligt giftig och hela verksamheten hade förstörts – det behövde vi förhindra på alla sätt.
Värmbols legolackering är ett av de företag som huserar i Värmbols industriområde. Den åttonde april var en dramatisk kväll för syskonen Anette Lundström och Johan Lundström, som arbetar med lackeringen. "Jag såg rökpelaren hemifrån. Jag tänkte att det ryker och att det ser misstänkt ut. Sedan började anställda ringa mig", säger Johan Lundström, en av delägarna till legolackeringen.
"Vi var tvungna att skydda det som inte brann. I den stora byggnaden fanns plastbackar, lastbilar och kontor. Det hade blivit en otroligt mycket kraftigare brand och mycket mer rök om det hade fattat eld", säger Daniel Rosenlund. I slutet av maj låg fortfarande plastbackarna, som använts vid förvaring av batterier, öppet på brandplatsen.
Inledningsvis var det svårt för brandmännen att få en samlad bild över de brinnande lokalerna, då dess storlek försvårade arbetet med att få en överblick. "Var finns brandcellsgränserna? Vad kan vi utnyttja till vår fördel? Var ska vi förhindra vidare spridning? Det är frågor man ställer sig vid en sån här brand", säger Daniel Rosenlund.
Ett steg i att förhindra en ännu kraftigare brandutveckling samt skydda de stora värdena som höll på att gå upp i rök, var att flytta fordonen från farozonen. Den stora hallen var rökfylld och där inne stod fyra lastbilar, som kördes ut av brandmännen själva.
– Där var det så rökigt att man fick sitta med rökskydd över ansiktet. Men det var alkolås i lastbilarna, så man fick ta av sig masken, blåsa, och till sist köra ut dem. Det var väl inte den bästa arbetsmiljön, men det gick bra och vi fick ut alla lastbilar utom en.
Den 11 april stod delar av den stora hallen fortfarande kvar. I höst står förhoppningsvis en ny i dess ställe.
Kort efter branden stod byggnaderna fortfarande kvar, men dessa skulle komma att raseras.
En restvärdesledare, som arbetar på uppdrag av ett försäkringsbolag, såg till att bland annat husbilar och motorcyklar kom i säkerhet.
– Han jobbade kontinuerligt med att få fram nycklarna till alla husbilar. Han gav aldrig upp, utan jobbade på hela kvällen, och till slut var alla dessa fordon ute ur byggnaden, berättar Daniel Rosenlund.
Ett gäng utbrända veterantraktorer är ett av fåtal tecken som avslöjar att det brunnit på platsen. Sedan dess har saneringsarbetet pågått kontinuerligt.
Den del av tegelbyggnaden som låg vägg i vägg med byggnaden där branden startade, tillhör Stentorps service. När tidningen besöker industrin, jobbar personalen på som vanligt. Staketet i bakgrunden hindrar obehöriga från att beträda brandplatsen, men i övrigt finns knappt några spår från branden kvar.
Fyra månader efter de dramatiska dygnen i april, har vardagen i stora drag återgått till det normala för verksamheterna intill brandplatsen. Bara några utbrunna veterantraktorer, nu bakom ett galler som håller obehöriga borta, vittnar om att det faktiskt har brunnit här.
Saneringsarbetet har pågått kontinuerligt och har nu nått sitt slutskede, uppger Lars-Herman Larsson, tillförordnad vd på Kiab, som äger lokalerna. Det enda som återstår är provtagning av marken, för att säkerställa att allt eventuellt miljöfarligt avfall har avlägsnats från platsen.
– Uppgifterna från provsvaren behöver finnas innan vi beviljas bygglov, som vi sökt för att få upprätta två nya hallar som ska ersätta de nedbrunna, säger han.
Tanken är att verksamheten som fanns på platsen innan branden, ska få fortsätta i de nya lokalerna.
– Med de nya hallarna kommer hela området få ett lyft, det blir betydligt snyggare än förr, säger han.
Om allt går enligt plan, kommer de nya byggnaderna stå klara i höst.
En av byggnaderna som brann ner i indsutribranden, låg vägg i vägg med tegelbyggnaden där bland annat Stentorps service och Värmbols legolackering huserar. Dess skugga syntes fortfarande på fasaden, och bråte låg fortfarande över marken, när bilden togs den 22 maj.
Men vad var det som hände den där kvällen, egentligen? Hos Räddningstjänsten i Katrineholm finns två brandmän som delvis arbetar med brandorsaksutredning, men vad de kommit fram till vill inte Daniel Rosenlund avslöja.
– Vi har såklart våra teorier om anledningen, då vi har vittnesuppgifter och har sett bilder på var det brann som mest initialt. Men om polisens utredning inte är klar, tänker jag inte kommentera det vidare.
Och det är den inte, enligt den polis som tidningen pratat med.
– Det som sker nu är att man ska hålla förhör med ett antal personer. Det är olika personer, med olika beröringspunkter. Vi har inget nytt, man vet ännu inte varför det började brinna.
