Här förbereder Al Pitcher med att kolla på sitt schema, som talar om i vilken ordning skämten ska komma i.
Klockan är 17.00 när Katrineholms-Kuriren parkerar utanför Marmorbyns bygdegård, huset som en gång i tiden kallades för skrytbygge tack vare sin marmor från bruket.
Där, i en stor och rörig källare, sitter komikerduon Henrik Källman och Al Pitcher och laddar upp med asiatisk mat. Källaren är långt ifrån glamourös. På matbordet ligger gamla matchtröjor från Gropptorps IF, och runtomkring står gipsskivor lutade mot prisskåpet och flyttkartonger på hög.
– Ibland är det bara ett tomt konferensrum eller klassrum bakom scenen. Det här är definitivt unikt, säger Källman och tittar sig omkring.
Henrik Källman inför föreställningen.
Al Pitcher tar det lugnt inför kvällen: "Jag har ofta låg energi precis innan jag ska upp på scenen. Jag skulle kunna sova, sen går jag upp och får publiken att somna", säger han skämtsamt.
Al Pitcher, som är född i England men uppvuxen i Nya Zeeland, har gjort sig ett namn på den svenska standup-scenen och är nu på väg ut på en lång höstturné. Vid sin sida har han Henrik Källman från Vingåker. Men denna kväll ska de testa sin föreställning på Marmorbyborna inför premiären på Cirkus i Stockholm.
– Jag har aldrig varit på ett gig där det finns en 24-timmars butik bakom gigget. De säger att Marmorbyn är en sovort, men så har de en 24 timmars butik. Det här är Sveriges New York, säger Al Pitcher och skrattar.
Henrik Källman står som arrangör och har ordnat allt inför kvällen.
Plötsligt händer något som stressar Al Pitcher mer än att uppträda framför en storpublik. Han har lagt sin arm på armstödet och fått en chokladfläck på jackan. Gnidandet blir mer och mer intensivt.
– Fuck, this ruined my dag, säger han på svengelska och blänger på Henrik Källman.
– Du sa åt mig att sitta här.
Al Pitcher har gjort sig känd för sin förmåga att blanda engelska och svenska så att utgången blir både hysterisk och stundtals obegriplig. I tidigare shower har han beskrivit fenomenet bakluckeloppis med intensiv skräck i blicken. Eller hur vi envisas med att "snoppa jordgubbar" i Sverige.
De 110 personerna i publiken var väldigt förväntansfulla.
Al Pitcher testade sina skämt i Marmorbyn inför sina stora höstturné.
"Det här stället betyder mycket för mig. Jag vet inte vad jag skulle göra om det försvann. Därför gör jag mitt för att det ska hända något här för alla Marmorbyborna", säger Henrik Källman.
Henrik Källman värmde upp publiken i ungefär en kvart innan Al Pitcher kom upp på scenen.
Al Pitcher testade sina skämt i Marmorbyn inför sina stora höstturné.
Väl uppe på scenen dröjer det inte länge innan Al Pitcher har fångat publiken. Chokladfläcken sitter fortfarande där på armen, men ingen lägger märke till den på grund av allt fäktande och gestikulerande.
– Marmorcity!
Skämten som testas slår an till det lokala. Han lägger märke till hur någon i publiken äter godis på en torsdag.
– Äter du lördagsgodis mitt i veckan? Gottegris, säger han på svengelska.
Han skämtar vidare om svenskarnas ordning och reda. Vi kan hålla oss till att äta godis på en speciell veckodag, men vet inte vilket nummer vi ska ringa när vi befinner oss i en nödsituation. Publiken bryter ihop av skratt när de inser att de inte kan de viktigaste telefonnumren.
– Vad är nummer till the police? Förutom 112?, frågar Al Pitcher.
Felaktiga nummer ropas upp och Al Pitcher plockar upp orimligheten och spinner vidare på förvirringen.
– Ni står och slår lite random numbers. Hallå? Nej, har jag kommit till Luleå? Ärligt talat om Marmorbyn hamnar i en nödsituation är vi alla körda.
Jimmy Pousar, Fredric Hultberg och Emil Skog var nöjda med kvällens föreställning av Al Pitcher i Marmorbyn.
Al Pitcher skämtade även om Gropptorps IF och tog med sig en av klubbens gamla priser upp på scenen.
Avslutningen lämnar publiken med känslan av upprymdhet och igenkänning. Skämten som testades föll verkligen publiken i smaken.
– Han var helt otrolig. Mina förväntningar var skyhöga. Jag har haft biljett till honom tre gånger, men jag har aldrig kunnat gå, säger Fredric Hultberg, som också fick tåla några skämt om sin något stappliga fotbollskarriär i Gropptorps IF.
Att Al Pitcher till övervägande del pratar engelska var inget problem alls för att plocka upp det humoristiska, menar Elisabeth Rindom, som var på plats tillsammans med familjen.
– Han bjöd på sig själv och mycket skratt. Det var lätt att förstå. Det är kul, för han vänder spegeln mot oss och visar konstiga saker vi svenskar gör, säger hon.
– Det blir ännu roligare när det är litet och nära. Särskilt på slutet när det handlade om oss förvirrade lantisar. Han hade en poäng. Ingen vet var man ska ringa, skrattar Erik Rindom.
Mats Rindom, Elisabeth Rindom, Kjell Monéus, Erik Rindom.
"Det är kul att lokalen används. Det var inte svårt att få biljetterna sålda", säger Frida Runesdotter, som är med i bygdegårdsföreningens styrelse.
"Jag är såld på Al Pitcher. Jag har sett honom flera gånger och tycker han är så rolig", säger Bengt Karlsson, ordförande i Marmorbyns Bygdegårdsförening.
När bygdegården tömts sammanfattar komikerduon kvällen nere i källaren. Arbetet tar vid igen och skämten ska analyseras.
– Det finns en ärlighet i dessa gig. Det är inte alltid dina hardcore-fans som nödvändigtvis kommer till de här kvällarna, säger Henrik Källman och fortsätter:
– Jag tycker att det är en bra temperaturmätare. När du vill testa nytt material går du till sådana här ställen, för om de tycker att det är roligt skrattar de. Och om de inte tycker att det är roligt, så kommer de att vara ganska ärliga om det.
Al Pitcher håller med.
– Man försöker bara ge dem den bästa kvällen, men man testar också material, du vet? Jag tycker det är väldigt ärligt. Du kan lita på att ingen kommer att skratta om de inte gillar det, men om de verkligen gillar det så gör de det. Det är lite som att de vill att du ska lyckas också. Det är en bra sak med den svenska publiken jämfört med den brittiska. Den brittiska vill bara att du ska få en dålig död, säger han och lämnar det sista lite öppet för egen tolkning.
Precis innan reportern ska lämna duon kommer en fråga, som ytterligare understryker att komikerlivet inte är särskilt glamouröst. Al Pitcher saknar skjuts till hotellet i stan och frågar om han får lifta. Helikoptern, som han skämtade om att han anlände med, finns bara i fantasin.
– Men förhoppningsvis kommer jag att ha en när sista giget på turnén är avslutat, säger Al Pitcher finurligt.
