Det sägs att dagiset fick köpa bollar bara för att Poffer skulle ha något att leka med. Ingen annan leksak passade.
– Min första sport blev tennis och den höll jag fast vid ganska länge.
Det var först när han gick på högstadiet som nuvarande svågern Jakob Gustavsson lockade med Poffer till den första volleybollträningen.
– Då förstod jag hur kul det är med lagsport. Inget ont om min gamla tennistränare, men vilken skillnad det blev att få dela glädje och träningar med andra. Sammanhållningen i VVK var stark och vi hängde både före och efter träningar och matcher, säger Poffer.
Som 90:a hamnade han mitt emellan två bra årskullar i talangfabriken Vingåkers VK. 86/87-killarna var en stark årgång, precis som de några år yngre killarna med David Pettersson, Viktor Lindberg, Axel Qvarnström, Lukas Karlsson skulle bli.
Men Poffer hade talangen och fick spela med de äldre killarna.
– Jag har två JSM-guld och en seger i ungdoms-GP med både 86:orna och 87:orna, säger Poffer, som slutade med tennisen för att satsa allt på volleyn.
– Jag sökte, och kom in, på volleygymnasiet i Falköping också.
Men han flyttade aldrig – och tackade på sätt och vis därmed också nej till spel i juniorlandslaget.
– VVK hade precis gjort klart med Dave Egan, kanadensaren som spelat i Sollentuna. Då bestämde jag mig för att utvecklas i elitserien i stället med honom som spelande tränare.
VVK vann bland annat svenska cupen och i Grand Prix, som då avgjordes i Katrineholm, fick Poffer göra A-lagsdebut.
– Jag skulle fylla 17 år den säsongen och blev uttagen till bronsmatchen mot Hylte/Halmstad, minns Poffer.
VVK vann den matchen – och elva år senare hoppas förstås Poffer på samma resultat när VVK avslutar vinterns grundserie mot just Hylte/Halmstad i Sporthallen på lördagen.
Hans egen roll har dock förändrats. I debuten var han passare och har sedan spelat spiker. Efter några års paus från volleybollen när barnen Julian och Gillis föddes, är han nu tillbaka. En comeback-säsong där han mest spelat libero. Senast så bra att många tyckte det var fel val att inte utse honom till matchens lirare.
– Spelet satt i ryggraden när jag kom tillbaka, men behöver nöta mera boll, säger Poffer som trots all rutin vill fortsätta att utvecklas.
Därför tittar han mycket på hur lagkompisen Albin Bishop Eriksson spelar och agerar.
– Jag ser honom som Sveriges bästa servemottagare och i min roll som libero, som inte får anfalla i volleyboll, vill jag glänsa på samma sätt i servemottagningen, säger Poffer.
Han tycker att VVK har ett riktigt bra lag i år men att det i lite för många matcher har saknats det sista. Som när VVK gång på gång har förlorat jämna matcher.
– Prestationsmässigt har vi visat att vi kan. Det har varit frustrerande att tappa så många skiljeset. Men däremellan har vi också gjort så mycket bra som bidrar till den sköna stämningen vi har i laget.
VVK är tabellåtta inför sista omgången och lär sluta på samma placering, om nu inte alla stjärnor plötsligt står rätt på himlen. Det innebär en åttondelsfinal mot Södertälje i bäst av tre matcher, där VVK börjar borta nästa onsdag.
– Det är ju slutspelet man längtar efter hela säsongen. Vi är där och då hoppas jag att pusselbitarna faller på plats. Men innan dess ska vi göra en bra avslutning mot Hylte/Halmstad inför hemmapubliken.