– Jag träffade tränaren Adam (Bradbury) efter att han sett mig spela på en korpträning. Han tyckte jag spelade bra och lite senare kom det en förfrågan. Jag tackade ja, de behövde en spelare men jag ser det mest som en kul grej.
Enligt egen utsago har han inte tränat ordentligt på fem år. Några träningar med laget fick räcka innan comebacken var ett faktum. Extra kul i sammanhanget är att flera andra gamla bekantingar dammat av skosulorna.
– Det är roligt att vi är tillbaka, Tarik Basic har jag spelat med tidigare.
Planen är att det äldre gardet ska bidra med sin rutin till de unga talangerna i laget. Och så länge Ola Maineborn är behövd, ställer han upp.
– Jag står till förfogande men det är ingen permanent lösning. Jag håller nog inte måttet på den här nivån, men våra yngre killar behöver förstås slussas in ordentligt först, säger han några timmar innan match.
Efter att Sollentuna avgjort är det en trött men samlad Maineborn som konstaterar att:
– Vårt grundspel satt, men eftersom vi inte har skapat någon trygghet i laget med oss nya spelare så blev det skakigt emellanåt. Det är en del i försvarsspelet som fattas.
Sin egen insats beskriver han som okej.
– Men jag har aldrig varit i sämre form, känslan är inte riktigt där. Jag tyckte ändå det var jättekul och det är första gången någonsin som jag spelar libero.
Han vet inte om det blir en fortsättning som matchspelare.
– Jag ska vara med och träna nästa vecka, sedan får vi se.