På Ekesjö skola i Byle var han kompis med Hannes Olofsson som tog med Viktor till första VVK-träningen. Ett brons på första turneringen, Stockholm volley cup, gav mer inspiration. Det var så en redan framgångsrik karriär inleddes för 21-åringen.
– Jag har nog haft lite tur också, säger Viktor.
Som att amerikanska proffset Mark Burik blev hans ungdomstränare i VVK.
– Jag minns att han sa "ge ett barn en fotboll eller basketboll och det vet direkt vad man kan göra med den. Men ge ett barn en volleyboll och det förstår ingenting", säger Viktor.
Men han antog utmaningen att lära sig och fick tidigt lära sig vad träningen betyder.
– Om man bara gav 95 procent på Marks träningar fick man veta det. Han alltid begärde 100 procent, minst.
Det är samma filosofi som Falkenbergtränaren P-A Sääw har. Dit kom Viktor, efter tre år på volleygymnasiet i Falköping.
– Att bli antagen till Rig innebar en bekräftelse, säger Viktor.
I Falköping var han skolkompis med tre andra VVK-spelare, Kalle Bergström, Hannes Olofsson och Hugo Berglund. Det var där han fick göra elitseriedebut, landslagsdebut och spela internationella cuper. Det var under ett av landslagsuppdragen, EM-kvalet i Rumänien, han fick erbjudandet att skriva på för Falkenberg säsongen efter skolan.
– Det var ett sjukt kul år, men också sjukt slitsamt. Vi hade fem bollträningar i veckan och två på gymmet. Före varje hemmamatch hade vi också träning.
Sportsligt saknades bara SM-guldet i elitserien (det blev ett brons). Men Viktor fick spela grand prix-finalen som gav seger och tog ett guld i U23-SM. Ändå valde han att lämna Falkenberg för nykomlingen Säter efter bara en säsong. Där fick centern en ny position som spiker.
– Jag fick ta mer ansvar och växa in i en ledarroll. Det var också en nyttig erfarenhet, säger Viktor.
Men det blev bara ett år i dalaklubben. När klubben begärde sig ned i division 1 inför den här säsongen hade Viktor tre alternativ: att skriva på för Örkelljunga, Uppsala eller tacka ja till Vingåker. Han valde det senare och cirkeln är sluten, han är tillbaka i moderklubben.
Sportsligt har det varit en knölig höst, med coronafall, inställda träningar och uppskjutna matcher. Då har Viktor passat på att plugga biologi med sikte på att en dag kanske bli ambulanssjuksköterska.
– Jag var deltidsbrandman i Säter och blåljus är spännande. Det är viktiga jobb att få hjälpa andra, säger Viktor.
Nu är VVK igång igen. Det är ett par hektiska veckoslut som väntar med fyra matcher på nio dagar, närmast borta mot Floby på lördag och sedan hemma mot Rig på söndag – med vicekaptenen Viktor som en av nyckelspelarna.