Han var 15 år när familjen flyttade från Polen till Sverige och hamnade i Tvärskog utanför Kalmar. Där hade Tomasz kanske tänkt sig fortsätta som fotbollsspelare.
– Jag spelade i den polska fjärdeligan. Volleyboll då var nåt man lirade på stranden på sin fritid.
Men så kom det några volleytränare från klubben i Kalmar till Södermöreskolan för att introducera sporten. Det blev lite improviserat över badmintonnät. Det var ändå fullt tillräckligt för att Tomasz skulle fascineras och efter en serve som hette duga fick han erbjudandet att komma till Kalmarklubbens träning.
– Vi spelade nåt U19-kval och förlorade varenda match. Sen var det ett SM där vi också förlorade alla matcherna, säger Tomasz.
Men hans talang hade inte gått obemärkt förbi och när han sökte till volleybollgymnasiet i Falköping kom han in. Där gick han årsklassen under Dardan Lushtaku, i dag klubbkompis och tränare i VVK. 2011 gjorde Tomasz elitseriedebut och när han tog studenten var det med ett erbjudande att bli proffs i Kanada.
– Det var en klubb i Brandon, mellan Winnipeg och den amerikanska gränsen som hörde av sig, säger Tomasz.
Han tackade nej. Precis som han också gjort till utländskt spel på Cypern, i Italien och i Polen.
– Det har legat lite utanför komfortzonen, förklarar Tomasz som nu gör sin fjärde sejour i VVK.
Parallellt med idrotten har Tomasz jobbat på civil karriär. I åtta år jobbade han som flygmekaniker på Saab. I dag är han maskintekniker på ett annat Linköpingsföretag.
– Jag gillar att meka. Ena dagen kan jag ligga under en maskin i Skåne och skruva, en annan dag i Sundsvall.
Då är avstånden lite för långa för att ta sig till träningen i Vingåker.
– Men är vi lite närmare, som de senaste veckorna då jag jobbat i Ekerö utanför Stockholm åker jag till träningarna i Sporthallen, säger Tomasz.
Det var där han friade till sin Julia för två år sedan. Inför matchen mot sin tidigare klubb Linköping gick han ned på knä – och fick ett ja.
– Nu ska vi bli föräldrar. Det är 100 dagar kvar innan vårt första barn föds. Det blir en son, säger Tomasz.
Innan dess ska volleysäsongen avslutas. Fyra matcher i grundserien återstår, närmast Floby hemma på lördag och Södertelge borta på söndag. Sedan väntar Rig Falköping och Örkelljunga.
– Vi har fortfarande chansen att bli topp 4. Det ska vi fixa, säger Tomasz.
För att lyckas är han själv en viktig del i spelet och han lämnar ingenting åt slumpen. Besvikelsen var stor efter senaste helgens möten mot Falkenberg och Habo, då en svit med fem raka matcher med poäng bröts abrubt och VVK inte ens vann ett set.
Efteråt satte sig Tomasz vid datorn och tittade på matcherna för att framför allt analysera sitt eget agerande.
– De två senaste säsongerna har jag börjat titta lite mer på statistik och följa mina matcher för att se vad jag kan förbättra. Som att slå en parre i stället för en digge, säger Tomasz.
Alltså slå en parallell smash i stället för en diagonal i anfallet.
Hans servar är minst lika viktiga, och värdefulla, för VVK. Just nu är Tomasz tvåa i elitseriens serveliga.
– Jag är bekväm med min hoppserve i Sporthallen och vet att returen oftast sitter i taket när vi spelar hemma.
Men Tomasz är minst lika stark i det offensiva spelet. Han ensam gjorde 19 poäng mot Falkenberg, 22 mot Habo.
– Mitt poängrekord är 33 från höstens möte med Falkenberg. Det är stort.
Nu fattas det bara 14 poäng till 2 000 anfallspoäng i elitserien. Det är ingen vågad gissning att den milstolpen nås redan i lördagens möte med Floby.