När vi ses hemma hos familjen i Baggetorp har Viktoria Eriksson bestämt sig – hon ska prata. Hon vill berätta om cyklingen, om hur att köra lopp och om sina framtidsplaner. Men hon kan inte.
– Vi visste inte hur det skulle bli idag, men det är väldigt sällan hon kan prata med någon första gången man träffas, berättar pappan Per-Erik Eriksson, som under mötet med vana för Viktoria Erikssons talan.
Det är inte det att hon inte har förmåga att uttrycka sig, utan selektiv mutism är en sjukdom som gör personen stum vid specifika, ofta för personen ångestframkallande tillfällen.
Det kan handla om att träffa nya människor eller att komma till en ny miljö, till exempel skolan.
När Viktoria Eriksson började första klass i Marmorbyn upptäcktes sjukdomen och utreddes – tidigare hade man trott att hon var blyg.
Trots sin muntliga tystnad på altanen i Baggetorp är Viktoria Eriksson delaktig i samtalet med blickar, nickar och leenden. Hon visar medaljer; bland annat de två som hon fått efter att ha genomfört Cykelvasan.
– Första gången vi tävlade fick jag släpa med mig Viktoria, men nu vill hon tävla mer och mer. Hittills har vi kört mountainbike, bland annat i Lidingöloppets 25-kilometersvariant, MTB-Vättern och Sörmlandsserien. Nu funderar hon på landsvägscykel, så det ska vi testa också.
Hon är både snabb och uthållig, men tränar på att bli så explosiv som man kan behöva vara för att gå om under MTB-tävlingar. För att hålla koll på träningen har både hon och pappan en varsin klocka med GPS och pulsmätare och de uppskattar att Viktoria Eriksson cyklat ungefär 100 mil i år – de allra flesta under helgmorgnar tillsammans med sin pappa.
– Vi tränar året runt. Vi cyklar tremilaturer på söndagarna, sedan är det träningar med CK Ceres och spontana cykelträningar på somrarna.
I en Facebook-grupp för mountainbike-entusiaster lägger far och dotter ut uppdateringar från både tävling och träning. De har tidigt lyft upp Viktoria Erikssons sjukdom och har hundratals som följer deras resa – både på cykeln men också med de begränsningar som diagnosen medför. Viktoria Eriksson har fått handskrivna brev och presenter från följare.
– Hon pratar visserligen inte heller i klippen, men hennes personlighet lyser igenom.
På hemmaplan eller när Viktoria Eriksson är med sin närmsta familj, pratar hon i ett. Men trots att det är en sjukdom som få känner till, tycker inte pappan att det är jobbigt, längre.
– Vi tänker inte längre på det. Det är ingen idé att pusha henne för mycket, då ökar ångesten och det första vi fick förstå var att det inte går att tvinga fram talet, utan det funkar när det funkar. Mest synd är det om någon tror att hon är knepig, när hon i själva verket vill prata men inte kan.
Finns det några begränsningar med cyklingen?
– Det är bra att det är en individsport och man styr allt själv. Sen blir det lite speciellt vid upprop på startlinjen, till exempel. Då kan hon ju inte ropa, men sådant brukar gå att lösa.
De allra flesta med selektiv mutism får lindrigare symptom med åren och få har kvar sjukdomen vid vuxen ålder.
– Självklart hoppas vi att det blir bättre, vilket vården också säger att det borde bli med tiden. Men fram tills dess är det inte så mycket man kan göra.