En kapten lämnar inte ett sjunkande skepp. Men om fartyget är flytande, får man och klarar man av att lämna då?
År 2009 som 17-åring gjorde jag min första säsong i Värmbols FC:s A-lag. Av allt oviktigt som funnits i mitt liv är fotbollen det som varit och är det viktigaste för mig. Trots att jag i dag är inne på min elfte raka säsong i den blåa tröjan, är fotbollen fortfarande det roligaste jag vet. Hungern efter att vinna är större än någonsin, kanske för man vet hur ont det gör att förlora och hur man själv blir efter en förlust?
Rent kroppsligt känns det som att jag skulle kunna hålla på lika länge som några av de andra lokala spelarna – Stefan Persson Ekholm (Julita GoIF) och Pelle Andersson (tidigare Tisnarbro IF, nu i Baggetorps IF) – som jag är väldigt imponerad över att de kunnat, och orkat, spela så långt upp i åldrarna.
Träningar flera kvällar i veckan och långa bortaresor med Värmbols FC, samtidigt som man arbetar heltid, har ett radhus, två barn och sambo som även idrottar själv, gör dock att livspusslet ibland är tufft och svårt att få ihop. Utöver det finns det familj, släkt och vänner som man också vill spendera tid med. Allt detta gör att man ibland brottas med jobbiga tankar att man inte räcker till någonstans och vid dessa tillfällen är det logiskt att fundera på hur länge till man vill och orkar hålla på med fotbollen.
Sju matcher återstår av årets säsong i Värmbols FC och det är sju viktiga sådana. Med IFK Aspudden-Tellus på nedflyttningsplats, bara sex poäng bakom, löper vi fortfarande risken att degraderas och spela division 3 nästa säsong. Å andra sidan har vi i Värmbols FC, som jag nämnt i tidigare krönikor, gjort en rejäl uppryckning sedan omgång sex. Faktum är att vi tagit hela 22 poäng på de senaste 13 omgångarna, ett snitt på 1,7 poäng/match. Jag är såklart medveten om att alla matcher under en säsong räknas men ett snitt på 1,7 poäng/match över hela säsongen, hade gjort att vi istället för bottenstrid, hade kämpat om kvalplatsen uppåt!
En kapten lämnar som sagt inte ett skepp om det skulle sjunka men vad gör jag om vi i Värmbols FC den 12 oktober fortfarande är ett division 2-lag? Med ett poängsnitt för en topplacering, en trupp som fortfarande är under utveckling och Emil Olsson på gång tillbaka efter skada anser jag att vi inför nästa säsong ska sätta upp högre, tydligare och tuffare mål. För om vi inte siktar uppåt, varför ska man då fortsätta pussla på?