När han slutade 1999 på Expressen hade han varit Sveriges största kvällstidnings stjärnreporter på sportsidorna i nästan 30 år.
1 juni 1966 blev Göran Söderlund fast anställd på KK, men den första artikeln skrev han 1958, som 14-åring under signaturen Gö-Sö.
‒Vi fick 10 öre per rad och skrev så långt man bara kunde. Det var en redaktionssekreterare, G-son, som fick texten och jag kunde aldrig förstå varför han var så jäkla vrång mot mig. Jag hade bara skrivit om KAIK:s ungdomsidrott. Men sen fick jag höra att han var KSK:are, då förstod jag, skrattar Göran.
Efter anställningen 1 juni tog det bara 14 dagar, sedan blev Göran sportchef:
‒Jodå, så var det. Östdal, som var sportchef då, var tvungen att ta hand om höskörden i två veckor. Det låg en lapp när jag kom på morgonen, tätt maskinskrivet av Östdal. Det stod: "Nu är du chef, här är saker som ska göras." Det var grejer som hade räckt ett år, längst ner på lappen stod det: "Vänd".
‒På nästa sida stod det "Saker som MÅSTE göras"...
Så började det hela och den reslystne 22-åringen hade fått en idé om att KK skulle betala hans resa till Portugal så han kunde få se EM-kvalmatchen mellan Portugal och Sverige. Flygresan kostade 700 kronor.
‒Jag lyckades övertala dåvarande chefredaktören Holger Wigertz att jag skulle få resan betald om jag fixade ett resereportage med bilder från Lissabon. Efter mycket smackande och funderande fick jag 700 kronor för reportaget från Lissabon och fotbollsmatchen.
I augusti 1969 lockade Expressen och där blev han, efter en tuff inkilning på tre månader då ingenting i textväg dög, en av stjärnorna. Men det hade sitt pris också, drygt 100 resdagar per år och ett ganska tufft leverne som det var på den tiden. Det blev mest slalom, ishockey, skidor, bandy och det mesta som skedde vintertid.
‒Det var en härlig tid, men vi hade också en helt annan relation med idrottsmännen och -kvinnorna än vad de har i dag. Man blev kompis med dem.
‒Jag minns när jag och fotografen Sören Karlson var i Österrike 1988, då läste jag en notis i lokaltidningen att Gunde Svan skulle testa 800 par skidor. Wow, tänkte jag! Sören for iväg och på något underligt sätt fixade han en enormt stor svensk flagga. Jag tog kontakt med Ferry Grill, som var Svans serviceman under alla år, och frågade om vi kunde ta en bild på alla 800 skidparen. Det blev en fantastisk bild med fotograf Sören högt uppe i en skylift plåtandes alla 800 paren skidor på en svensk flagga. Så en notis i lokaltidningen blev ett uppslag i Expressen. Så jobbade vi.
Samtalet viker ständigt av på nya irrvägar och legendariska namn poppar ständigt upp när Göran Söderlund berättar med ett osvikligt minne.
‒Ett av de mest fantastiska minnen jag har är OS-hockeyn 1980 från Lake Placid, en håla hälften så stor som Vingåker då USA:s collegelag slog det fantastiska sovjetiska laget, The Big Red Machine. De hade Larionov, Krutov, Fetisov, Kasatonov, Tretjak och många fler, och USA vann med 4–3 i det som sedan blev kallat "Miracle on ice".
Efter mer än 30 år som journalist finns det förstås också en och annan groda som har slunkit igenom:
‒Det var på KK jag skrev: "Nu ska han njuta av sitt opium", istället för sitt otium. Det blev liksom en helt annan innebörd och det var en aning pinsamt, skrattar Göran.
En titt ner i anteckningsblocket visar att det fortfarande finns nio tiondelar kvar av anteckningarna som inte kommit med. Här finns namn som Hristo Stoitjkov, Sven Tumba, Kungen, Bempa, Ingemar Johansson, Anders "Lillen" Eklund, Herb Brooks, John Daly, Inge Danielsson, Glenn Hysén, Vladimir Smirnov, Jörgen Persson, Ingemar Stenmark, Björn Borg. Ja, ni förstår..?
Vi kanske kan se fram emot en bok med idrottsminnen från pensionären Göran Söderlund? Göran trivs egentligen inte alls speciellt bra som pensionär, utan saknar livet som reporter på världens olika arenor.
Skriv en bok, Göran!