En fredagskväll i juni 1919 samlades 19 ungdomar vid Akthagen mellan gamla skolan och tegelbruket. Det var dansbanan i samhället, men de var inte där för att festa utan för att starta en ny idrottsförening.
Konditorn John Bladholm valdes till första ordföranden och redan på fjärde mötet bestämdes att ett matchställ med vita tröjor och svarta byxor skulle köpas till fotbollslaget som spelade matcherna på Björkö. Nuvarande klubbfärgerna gult och svart fick klubben först i samband med att den nya idrottsplatsen invigdes 1932. Då kom 3 000 åskådare till matchen mot Djurgården.
– Det var en pampig idrottsplats med portalentré och löparbanor och hoppgropar för friidrotten utanför fotbollsplanen, säger Lennart ”Valle” Jansson och Reinhold Lundin.
De har båda varit ordförande i klubben och guidar nu genom de 100 åren. De kommer direkt på två spelare som fostrats i Valla IF – som ändrat det ursprungliga W till V – och blivit allsvenska spelare: Göran ”Plättis” Olsson gick till Åtvidaberg och Hugo Sköld till IFK Norrköping.
– 1929 spelade klubben i östsvenska riksserien 2, motsvarande nuvarande division 4, och slutade trea. Så högt har klubben aldrig spelat sedan dess, säger Reinhold.
Han har sett ett lagfoto från 1934 då klubben hade ett damlag. I dag finns bara herrlaget kvar, som spelar i sjuan, och en ungdomsverksamhet med 40-talet flickor och pojkar i fotbollsskolan.
Med Ivar Hansson som ordförande tillkom gymnastik på programmet och där fanns också friidrott. Storhetstiden var på 1930- och 40-talen med löparbröderna Hugo, Elis och Rune.
– Hugo nådde längst och var med och slog världsrekord på 4 x 1500 meter efter att han lämnat Valla och tävlade för Stockholmsklubben Brandkåren, säger ”Valle”.
En annan sport som Valla IF blev lyckosam var badminton, där Anders Lindberg (senare Undin) och Stig Eriksson var eldsjälarna som fostrade flera riksklassade spelare.
– Kristina Andersson, som heter Enterlid i dag, nådde längst och tillhörde Sverigeeliten, säger ”Valla”.
Under ett par decennier var också bandyn skapligt bra med spel i division 2, som då var just andra divisionen i Sverige. Skidor, volleyboll och innebandy är andra sporter som bedrivits, men mer på motions- än tävlingsnivå.
– Evy Wehlin var med och startade volleysektionen för sisådär 50 år sedan och är fortfarande aktiv, säger Reinhold.
Han har fått vara en duktig detektiv för att återberätta klubbens långa historia. En lördagsnatt för fem år sedan raderade för alltid ut en mäktig prissamling med pokaler, bucklor, foton och gamla protokoll när hela klubbhuset brändes ned i ett pyromandåd.
– Kvar finns egentligen bara några sotiga plaketter, en fana som damklubben i föreningen sytt och broderat, och det ursprungliga klubbmärket, säger ”Valle”.
Även om det finns initiativkraft och nya ledare som jobbar för att det ska kunna byggas en ny multiarena på gamla bandyplanen så tror varken ”Valle” eller Reinhold att de tider som varit kommer tillbaka.
– Det är ju så samhället förändrats. Vi har bra förutsättningar i Valla men det krävs engagemang.
Engagemang som när ”Tirre”, ”Ekorrn” och ”Pumpa-Kalle” ställde upp säger de för att bara nämna tre personer som betytt så oerhört mycket för föreningen.
– De timmar ”Tirre”, som hette Sven Pettersson och jobbade på tegelbruket lade ned av sin fritid för att spola is, ploga bandybanan och skjutsa spelare i sin T-Ford är oräkneliga. På samma sätt som Knut ”Pumpa-Kalle” Lindblom jobbade som spelare och ledare inom fotbollen i över 40 år. Karl-Axel ”Ekorrn” Johansson slet i styrelsen och skidsektionen, säger Reinhold.