August Siverskog tillsammans med mamma Marie Sandberg. Förutom det lockiga håret delar de passionen för triathlon som sport och medlemskapet i Julita triathlon.
På Jaktstigen i Laggarhult öppnas ytterdörren av August Siverskog när tidningens reporter knackar på. 17-åringen hälsar artigt och välkomnar in med ett stort leende, fast handslag och ett drömlikt smålockigt, blont hår – som han troligen är trött på att man kommenterar. Men det är svårt att låta bli. Kalufsen är direkt nedärvd från mamma Marie Sandberg och blir på något vis ett familjesignum utöver att de också delar passionen för triathlon.
– Jag tävlar inte nu. Just nu går pengar och tid till barnen. Det är inte så billigt med varken triathlon eller ponny, konstaterar Marie Sandberg och skrattar lite.
Men för August Siverskog blir det desto mer tävling. Andra året på riksidrottsgymnasiet för triathlon i Motala är avklarat. Säsongen har hittills gett honom SM-silver i ungdomsklassen på sprintdistans, guld i ungdomsklassen och silver i juniorklassen på olympisk distans samt bronsplats i nordiska cupens första deltävling i Finland. Där blev det också silver med stafettlaget. Efter problem med benhinnorna under vintern blev tävlingssäsongen något försenad, men ändå svävar han i absoluta toppen efter den senaste tidens prestationer.
– I Finland var det lite svårt att veta vad man skulle ha för målsättning. Jag visste inte vad man skulle stöta på för motstånd. Så jag gick in med inställningen att jag bara skulle prestera så bra som jag kan och lära mig nya saker. Men så kom jag trea. Så nu satsar jag på pallplacering, säger August Siverskog och syftar på helgens tävling i Estland.
– Vi kommer åka genom hela Estland, till Otepää. Man kan nästan säga att det är deras motsvarighet till Bosön. Där checkar vi in, har möten med ledarna och skapar en race plan. Sen får vi hämta ut nummerlapp, testa banan vi ska cykla och simma. Så man har koll på kurvor, hål och sånt i vägen, samt vad man kan navigera efter när man simmar, fortsätter han.
August Siverskog tittar ner på packningen som ännu är lite i kaosigaste laget, trots att det bara är timmar kvar innan det är dags att resa till Estland.
Lördagen bjuder på individuell tävling och söndagen på stafett i lag. Så när tidningen möter August Siverskog vet han ännu inte om han blir uttagen till stafettlaget.
– Det brukar bli de två bäst placerade. Så vi får se hur det går, säger han.
Med bara timmar kvar innan avfärd är det en del saker som återstår att göra – som att färdigställa packningen. En procedur som varit en av de jobbigaste delarna med att tävla, enligt August Siverskog.
– Tidigare har jag haft stora problem med att jag varit nervös innan tävling. Då har jag haft svårt att äta, sova och packa. Nervositeten har gjort att man tappar fokus och irrar omkring. Att man lätt blir frustrerad över saker. Men den här säsongen har det släppt mer och mer. Nu ska det bli kul.
Att glömma något är generellt orosmolnen inför tävling.
– Mardrömmen är att missa starten eller glömma cykelskorna. Det är alltid det jag är nervös över - att glömma något.
I en kartong i August Siverskogs pojkrum finns en hel låda med landslagskläder. Här ses den personliga tävlingsdräkten och en tunn överdragströja.
August Siverskogs medalj från Iron Kids på Hawaii.
Han visar den omfattande packningen inne i pojkrummet. Medaljer hänger i sina band i en prydlig rad vid sängen. Medaljer från simtävlingar, otaliga medaljer från KK-joggen och en medalj från Iron man på Hawaii där han deltog i barnklassen medan mamma Marie Sandberg tävlade med seniorerna är bara några exempel. På andra sidan rummet står en kartong med kexchoklad, som han vann i Finland. Hälften är uppätet. Men favoritgodiset för att kolhydratladda är fruktnappar och gummibjörnar.
– För att få i sig den mängden kolhydrater pallar man inte riktigt att äta pasta. Många väljer ris och godis. Ahlgrens bilar är bland det bästa godiset också, säger han och skrattar lite.
Solglasögonen är en viktig detalj som alltid hänger med på tävling.
Simning, cykling och löpning kräver energi. För att kroppen ska orka den träning som behövs för att bli riktigt bra i tre konditionskrävande grenar går det åt mat.
– Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag får tvinga mig upp ur sängen. Så aptiten på morgonen är svårt. Men jag ser det som ett jobb jag får göra. Jag märker jättefort när jag ätit för lite och sovit för lite, säger August Siverskog.
Han var sju år när han genomförde sin första triathlontävling. Sedan dess har det bara rullat på. På skolan blir det massvis med träningstimmar.
– Det var helt rätt val. Jag stortrivs, säger August Siverskog.
Sedan två år tillbaka går August Siverskog på riksidrottsgymnasiet för triathlon i Motala. Han hoppade upp en klass och började alltså gymnasiet redan som 15-åringen. Något som inte var helt enkelt att hantera, enligt mamma Marie Sandberg.
– Mhmm. Men mamman var inte helt nöjd med att du flyttade hemifrån som 15-åring. Det var lite jobbigt faktiskt, flikar Marie Sandberg in, både med glimten och allvaret i ögat.
August Siverskog tävlar för Julita triathlon, precis som sin mor. Tillsammans skojar de om att de inte är helt normala, som fastnat för sporten.
– Tre konditionskrävande grenar liksom. Men samtidigt är det en tillåtande sport. Man kan börja närsomhelst. På skolan tränar vi för att vara som bäst när vi är typ 25 år. Och många av eliterna är över 40 år, säger August Siverskog.
Löparskor, cykelskor, hjälm, kläder och annan packning proppas ner i väskorna. Babypuder till cykelskorna är en viktig detalj som inte får missas. Likaså gummisnoddar. "Jag sätter fast cykelskorna direkt på pedalerna. Sedan tar man på dem i farten" berättar August Siverskog om växlingen från simning till cykling.
Det som motiverar honom att ändå försöka bli så bra som han kan nu, är att skolan erbjuder ett stöd som är svårt att finna efter studietiden.
– Triathlon är en liten sport. Det är svårt att dra in pengar på det. Man måste plugga eller jobba. Då blir det svårt att hålla träningen på samma nivå.
Två års studier och intensiv träning kvarstår. Var triathlonresan kommer att sluta för August Siverskog vet ingen. Men vad vi vet är att han i läsande stund klivit av färjan i Estland och är redo för att ta sig an målsättningen om att få kliva upp på pallen i nordiska ungdomscupen.
"Bilden på August i blå tröja är från hans allra första triathlontävling (7 år gammal) i Jönköping, juli 2014. Han blev så biten att han direkt började spara till en egen racercykel. Våren 2015 hade han sparat ihop hälften och då betalade vi andra hälften, så när han var 8 år började han träna på den. Premiärturen gick till Forssjö", berättar August Siverskogs mamma Marie Sandberg om hur allt en gång började.