20-årige KSS-fostrade Olle Pettersson har redan en imponerande meritlista med ett stort antal SM-medaljer och erfarenhet från både EM och VM. Nu står han inför sitt största äventyr hittills när han ska bege sig till Gold coast, strax utanför Brisbane, i Australien, för att tävla i världsmästerskapen i livräddning – en sport där tävlande simmar för att rädda en docka, eller springer och paddlar med en bräda till en flagga – och sedan stanna kvar i Oceanien i ett halvår och utforska livet på andra sidan jorden.
– Det är lite nervöst för att det är så pass långt bort, men det ska bli väldigt kul och spännande, säger Olle Pettersson.
Hur kommer det sig att du ska stanna kvar i Australien?
– Jag har vänner och bekanta som har bott där, sedan har jag även släkt som är därifrån, vilket har gjort att jag har hört mycket om Australien. Det verkar spännande att bo där och nu får jag en chans att göra det. Vi får även se om träningen blir bättre där, säger Olle Pettersson.
Är det något du har tänkt på länge, att testa att bo där?
– Jag hade en tanke för några år sedan om att jag ville gå college i USA. Men sen kom pandemin och annat i vägen. Så det här är väl typ nästan som det, förutom att jag åker privat, säger han.
Hans plan är att resa runt, uppleva kulturen och kanske till och med hitta ett jobb.
– Det hade varit kul att jobba som livräddare där, men det är mycket svårare än här, säger han och syftar på de farliga djuren och starka strömmar, som kräver en annan utbildning än den i Sverige.
När Olle Pettersson berättar om sin sport möts han ofta av förvånade miner. Många vet inte ens att man kan tävla i det, berättar han. Men en stor missuppfattning med sporten är att man inte ska "rädda" dockans liv. Tävlingen handlar snarare om att simma snabbast och ha bäst teknik med livräddningsutrustningen.
– Det är en helt annan sak att rädda en riktig människa jämfört med att tävla. Dockan behöver inte "kunna andas" utan det gäller att vara snabbast. Den enda likheten är utrustningen och tekniken. I poolen är det som en simtävling, men med utrustning. I havet kan det handla om att paddla ut på en bräda eller simma med en torped till en flagga.
I en av grenarna, som involverar en iscensatt olycka, bedöms deltagarna av en jury på hur skickligt de hanterar situationen.
– Man är fyra i varje lag, där man inte får se platsen förrän man är inne i simhallen. Där och då har man två och en halv minut på sig att få upp så många skådespelare som möjligt. Då arbetar man som att det var skarpt läge.
Trots att tävlingarna i livräddning inte alltid speglar den verkliga räddningssituationen, har Olle Pettersson praktisk erfarenhet av att vara livräddare. Under somrarna arbetar han och ett tiotal träningskompisar från Eskilstuna, ideellt i Tylösand. Där han nyligen fick hjälpa till att hitta ett försvunnet barn.
–Vi åkte ut med en båt för att leta, men som tur var hittade några kollegor barnet på land. Jag har aldrig, som tur är, behövt ta upp någon medvetslös.
Vad är det svåraste med livräddning?
– Att man alltid måste tänka ett steg längre, så att man har alla redskap eller att man har tillräckligt med luft, så att man klarar av att komma ner till botten och orkar få upp dockan.