Från att ha arbetat vid UD och bott i flera olika länder har 74-åriga Irene återbördats till födelsestaden.
– Trots mina många år utomlands har Katrineholm alltid varit hemma för mig, säger hon när hon sammanstrålar med gamle simmarkompisen Benni.
I början av 1960-talet skördade de båda och andra namnkunniga KSS:are stora framgångar i svenska simbassänger.
– Benni var både tränare och lagkamrat och vi har massor av gemensamma minnen, fortsätter Irene.
Hon nämner träningsläger vid utomhusbadet vid Duveholmsjön och SM-tävlingar i Varberg och i legendariske Fyrisbadet i Uppsala.
Hela tiden var Benni simmande tränare. Men han var också styrelseledamot i KSS.
– Jag blev invald redan 1956, minns Benni som blir 82 år om några veckor.
De senaste 60 åren har hans styrelseuppdrag varit som kassör och den sysslan har inneburit att han och Irene haft kontakt med varandra trots att hon inte bott i Katrineholm.
Benni har nämligen, varje år, skickat inbetalningskort på medlemsavgiften till Irene.
– Och den avgiften har jag alltid betalat, poängterar Irene.
I motsats till Benni har hon dock inte något engagemang inom simsporten.
– Men vad som händer i framtiden vet man inte, säger hon.
Benni däremot är inte enbart inne på sitt 60:e år som kassör i föreningen. Han verkar fortfarande som tränare för KSS-ungdomarna.
– Jag är ansvarig för ett pass i veckan.
Uppdraget som kassör har han inga som helst tankar på att lämna ifrån sig. Den 22 mars har KSS årsmöte och då förväntas Benni bli omvald för 61:a gången.
– Jag sköter klubbens ekonomi på samma sätt nu som när jag började. Någon datahjälp har jag inte utan jag bokför allt för hand och har en gammaldags kassabok till min hjälp. Den enda förändringen är faktiskt att vi utför vissa betalningar via internetbanken, säger Benni.
Inför stundande årsmöte konstaterar han att verksamheten i klubben är omfattande och på väg uppåt efter 15 månaders avbräck då man inte hade tillgång till simhallen.
– Men om vi i framtiden får uppleva högtidsstunderna som jag och Irene fick vara med om är omöjligt att sia om. Men man ska aldrig säga aldrig och en dröm vore att få uppleva KSS:are i Sverigeliten igen, säger Benni och skickar en inbjudan till Irene inför årsmöte.
– Jag lovar att infinna mig, svarar hon.