Fredrik Rydström och Madeleine Engelberg brinner för sin verksamhet. "Här på Björkängs gård har vi en chans att utvidga verksamheten" säger Madeleine.
– Jag skulle egentligen blivit hoppryttare, säger Fredrik och skrattar.
Men dagen när han tvingades åka på en ridkurs med just islandshästar – hans mamma anmälde sig själv men fick sedan kalla fötter – så var han mer eller mindre såld. Sommarjobbet på en gård utanför Eskilstuna där man sysslade med turridning på islandshästar, befäste allt.
– När jag förstod att det här kunde man skruva på, ändra, utveckla gångarter, ja då blev det något annat, säger han.
Med islandshästen skiftade även intresset från hoppning till dressyr, eftersom man med dem tävlar i gångarter.
– Det spelar ingen roll vilken häst man har, gångarter kan man träna med alla. Det handlar om bärighet och lösgörande arbete, säger Fredrik som fått mycket inspiration från portugisen Julio Borba som kommer från klassisk dressyr men är en populär islandshästinstruktör.
Vi befinner oss på Björkängs gård utanför Sparreholm, som paret hyr. Här finns stora möjligheter att utveckla verksamheten.
Fredrik har en gedigen bakgrund i landslaget, både för Sverige och Danmark. Det har blivit guldmedaljer vid SM och NM och topp-tio-placeringar på VM.
Det här året, när det inte varit så många tävlingar, har han i stället visat upp fler avelshästar och blev även nominerad till Årets Avelsvisare.
Fredrik har även varit tränare för det danska landslaget.
– Det har präglat mig också. Jag bodde där i elva år. Ridkulturen var annorlunda där. De tyckte att jag som svensk var stel och strikt, när jag ville ha ordning och reda, ha, ha.
Fredrik har genom åren lärt sig mycket och har roliga minnen bland annat från att tämja vilda unghästar på Island i början på 90-talet. Alla intryck under åren som gått har gjort att han tagit fram sin egen tränarstil.
– Jag skulle säga att du är väldigt noggrann och ambitiös, säger Madeleine.
– Jag kan vara ganska envis ja. Jag är noggrann men vill göra övningarna så enkla som möjligt. Det som fungerar för mig när jag rider försöker jag förmedla.
Fredrik kanske inte var med från början när islandshästarna introducerades i Sverige, men rasen var ändå ganska ny.
– Det var lite vilda västern då. Man red ut i skogen, band hästen och grillade, sen red man hem igen, säger Fredrik och skrattar.
– Men det var lite det som fångade mig också, det sociala.
– När jag började kunde man tävla i till exempel galopprace och det kändes inte så spännande för mig som var dressyrintresserad. Det tog ett tag innan Islandshästarna tog över på allvar säger Madeleine.
Det är stor skillnad på sporten nu och då, den utvecklas ständigt.
Norska hingsten Höskuldur fra Lian, är parets egen. Han är åtta år och förutom att han är Fredriks tävlingshäst så betäcker han ston under sommarmånaderna.
Islandshästen är mångsidig och båda tycker den passar alla.
– Är man träningsintresserad och vill tävla så finns det hästar som passar för det, och vill man bara vara i ett inackorderingstall och rida ut med sina kompisar så finns det möjlighet till det, säger Fredrik som gillar islandshästens temperament.
– Den kan stå och nästan sova när man håller på med den och sen är det så mycket motor när man väl sitter upp.
Det visar sig när Leopold och speciellt Höskuldur sadlas på. Skimmelhingsten puffar upp sig lite extra när han går förbi stona i hagen och Madeleine får hålla extra koll på honom.
– En anledning till att islandshästen är så populär kan vara att man kan dela på den. En familjehäst. Med en ryttare är den på ett sätt och med en annan på ett annat, säger Madeleine.