Uppväxt på Kanadas västkust med en mamma som ridskolelärare fick Karl Obieglo lära sig rida i princip innan han kunde gå. Det ledde till tävlingar i dressyr i sina yngre dagar och sedan rodeo. När skolan var avklarad blev Karl anställd på en hästgård som tog emot turister och förde ut dem på ridturer i Klippiga Bergen, han blev en cowboy på heltid.
– Det var faktiskt så jag träffade min fru, hon jobbade där i ett år. Jag var hennes chef då, men det har förändrats nu, säger Karl med ett skratt.
Efter att ha bott tillsammans med frun Johanna i Kanada i fem år flyttade paret till Sverige och hamnade till slut strax utanför Bie, där de bott i fem år. Genom kontakter fick Karl och Johanna ta över skötseln för två hästar, Grace och Professor Quixote. Karl ville därefter ge sig in i hästtävlandet igen, men kunde inte köra rodeo då det är förbjudet i Sverige. Han fick då upp ögonen för reining, som går under western ridning, och Karl föll direkt för sporten.
– Flödet man har med hästen, jag brukar kalla det för ”två andar, ett hjärta” för man slås samman, det är vackert, säger Karl.
Western ridning är en liten gren inom svensk ridsport. För att få sporten att växa har ett av sportens förbund, WRAS, gjort en tävling vid namn Sveland Cup. Efter nio deltävlingar fick de tio bästa i varje gren delta i finalen som gick i mitten av september. Karl Obieglo tävlade i sju av nio deltävlingar, åkte över 5000 kilometer runt i Sverige och gick till final i reining, ranch riding och western horsemanship. Det var i reining han och hästen Professor Quixote presterade som bäst då de vann tävlingen.
– Jag var överlycklig. Att klara det och vara historiska första vinnaren, för nu kommer det vara en årlig tävling, men det kommer bara finnas en första vinnare.
Karl uppskattar att "Proffe" har ett par tävlingsår kvar och planerar att tävla i Sveland Cup även nästa år och funderar på att tävla i Danmark och Tyskland. Även om paret var väldigt lyckosamma under det här året så har inte Karl några större förhoppningar på att vinna igen.
– Om jag vinner så är det kul, men om någon annan vinner är jag jätteglad åt deras skull. Jag tror på riktig sportmannaanda, jag är bara glad över att vara på plats.
Precis innan Karl gjorde flytten till Sverige gick hans pappa bort i cancer. För att hedra hans minne anordnar Karl och Johanna en välgörenhetsridning en gång om året som heter "Ride of Hope". Under de senaste åren har man samlat in över 4000 kronor per år till Barncancerfonden.
– Cancer är förfärligt, speciellt när det kommer till barn så jag vill göra allt jag kan för att försöka motverka det.
Karl rider och sköter hästar sju dagar i veckan, vid sidan av ett heltidsjobb. För att hjälpa till att föra vidare den livsstilen han själv växte upp med kan hans tvååriga son redan rida själv på en ponny. Men deras tre månader gamla dotter får vänta lite.
– Men min son börjar bli duktig, han hittar balansen. Han älskar det, varje gång han går ut där så vill han rida sin ponny. Han kan sitta upp själv, vi håller i hästen i sele men han behöver inte hjälp att sitta upp. Han kommer bli en liten cowboy.
