– Jag visste inte ens att jag var nominerad. Men det var roligt, ett fint minne, säger Therese.
Som ung hemma i Köping fick inte tjejer spela ishockey.
– Så det är en av få sporter jag faktiskt inte provat. Så för min del blev det mest innebandy, som bäst på dåvarande division 1-nivå, säger Therese.
För 20 år sen kom hon till Kjesäters folkhögskola i Vingåker och gick fritidsledarlinjen. Sedan pluggade hon vidare och jobbar i dag som klasslärare i svenska och SO-ämnen och mentor i en femteklass på Stenhammarsskolan.
– Jag är idrottslärare i grunden. Men även om jag har ett stort idrottsintresse skulle det bli lite för mycket att jobba med det också. Den tiden lägger jag hellre ideellt, säger 44-åringen.
När barnen Oscar 14 år och 12-åriga tvillingarna Alice och Victor började i Katrineholm hockey var det självklart för Therese att följa med till hallen vid Backavallen. Inte bara som hockeymamma. I dag är hon styrelseledamot och lagledare för barnens lag.
Det var också Thereses idé att lagen skulle samlas två timmar före varje hemmamatch och äta en gemensam frukost. Då var det hon som välkomnade med grötsleven i handen.
– Det blev mycket havregrynsgröt. Hemligheten, och det är mitt eget recept, är att krydda den med lite kanel och så ska man äta lingonsylt till, säger Therese.
Genom åren har det blivit många timmar i den kalla hallen.
– Men det är så roligt. Vi har en fin gemenskap i klubben och så är det kul att se hur barnen blivit ungdomar, hur de växer som individer även utanför planen.
Nu har Therese också bevis på klubbens uppskattning. Hon blev nominerad av både föreningen och Sörmlands ishockeyförbund till eldsjäl och delta i Tidernas hockeygala i Avicii arena nyligen.
Allt var visserligen inte perfekt. Maten var sådär och ett missförstånd gjorde att de inte kom upp på scenen för att ta emot hyllningarna.
– Det spelar ingen roll nu. Det var en fantastisk upplevelse, ett minne att bära med sig, att får vara där tillsammans med mina barndomsidoler Henrik Lundqvist, Peter "Foppa" Forsberg och alla andra hockeyprofiler. Men det största var förstås de stående ovationerna för Börje Salming. Det är så ofattbart att han gick bort bara en vecka senare, säger Therese.
Hon är glad för uppmärksamheten och utmärkelsen, men är snabb att tillägga:
– Men jag hade inte varit någonting utan alla de andra ledarna i klubben.