Nästa år kan alltså volleybollgänget i Valla fira 50-årsjubileum. Många har kommit och gått, men tre har bestått – Ewy Wehlin, Siv Eriksson och Birgitta Olsson.
Ewy Wehlin var den som drog i gång det hela – det var 1968 och hon började närma sig 30. Året efter bildade Valla IF en volleybollsektion och lag anmäldes till Korpen. Totalt hade Valla fyra damlag och två herrlag med i seriespelet under en period.
Men när tiden i Korpen var över efter 20–30 år fortsatte gänget att träffas en gång i veckan för att köra lite volleyboll i Medborgarhuset.
– Det är bra golv här för att träna volleyboll, säger Ewy Wehlin strax innan ett måndagspass med den blandade gruppen av åldrar och kön.
Just den här kvällen kom tolv till träningen, som brukar pågå i en och en halv timme.
– Men vi har varit 16 ibland, påpekar Wehlin.
Genom åren har de klarat sig utan svårare skador att rapportera.
– Fingrarna är väl lite deformerade på några stycken av oss.
– Men vi har roligt. Framför allt använder vi skrattmusklerna när vi spelar, säger Ewy Wehlin.
– Det är viktigt att man har någonting och att man gör någonting regelbundet.
Snart är det 50 år sedan starten och det ska kanske firas på något sätt..?
– Eventuellt, säger Ewy Wehlin lite lurigt.
– Om jag får vara lika pigg som jag är i dag så ska vi kanske hitta på någonting. Men det får Siv, jag och Birgitta fundera över.
Men det är inget snack om att veteranen i gänget kör vidare.
– Jag brukar skoja med ungdomarna och säga att jag är kvar så länge de inte låser dörren för mig när jag kommer. Men det är ju jag som har nyckel och låser upp, så det är ett ganska dåligt skämt.
– Men så länge de kommer hit när vi är här så är det ju jättekul, säger Ewy Wehlin.